Humanitetens talan rakt in i rummet

Det är den klassiska berättarsituationen som råder. Någon sitter med fotoalbumet öppet och berättar. Grammofonen spelar Lieder av Schumann. Och alla vi som läser är lyssnarna.Fransmannen Gilles ­Rozier, chef för Centret för ­jiddischkultur i Paris, har skapat en fängslande öppning till sin nu i svensk översättning utgivna roman Kärlek utan motstånd.Det är också en spännande historia han har att berätta. Den utspelas i Frankrike under andra världskriget och den nazistiska ockupationens sista tid. Runt omkring finns Vichyföreträdare, kollaboratörer och motståndsmän. Men också soldater och i synnerhet SS och Gestapo som letar rätt på alla judar, homosexuella, politiskt opålitliga och företrädare för motståndsrörelsen, La résistance.Mitt i allt detta befinner sig berättaren, som är tysklärare vid stadens flickläroverk. Dessutom berättarens mor och vederbörandes syster Anne, som högljutt låter sig lägras av fienden. Fadern är krigsfånge i Tyskland.Gilles Roziers roman handlar om konsten och skönheten och om kärleken till ett språk och en litteratur. Men samtidigt har författaren skrivit en bok som problematiserar det mesta som har med vår uppfattning om verkligheten, oss själva och moralens grundvalar att göra. Den bygger på att läsaren försätts i en konsekvent genomförd osäkerhet. Bara detta att veta vilket kön berättaren tillhör är långt ifrån klart.Det betyder också att romanen möjligen skildrar en homosexuell relation. Men den ställer också i tvivelsmål bilderna av vilka som är hjältar och mycket av historieskrivning över lag. Rozier diskuterar i sin bok om det alls finns några avgörande punkter i våra liv och vilka de i så fall skulle vara. Likaså vad det är som styr våra impulser och om det över huvud taget går att förstå de egna bevekelsegrunderna.Allra mest har författaren dock skrivit en bok om förhållandet mellan ont och gott sett i ljuset av livets alla gråzoner. Det är enbart totalitära tänkesätt som resonerar annorlunda, tycks vara hans grundhållning. I den här boken är det alltings mångtydighet utan några enkla facit som gäller. På sätt och vis skulle man kunna läsa den här översättningen som en uppgörelse med den skrymtan och det självförhärligande i moraliskt avseende som åtminstone förr gärna ingick i den svenska självbilden. Eller med det vi och dom-tänkande som i hög grad styr uppdelningen i svart och vitt i dagens samhällsdebatt.Namnet på boken, Kärlek utan motstånd, är en direkt översättning av den franska titeln Un amour sans résistance. Men en motståndshandling innebär det tvivelsutan när bokens berättare mitt under de pågående judeförföljelserna lär sig jiddisch.Som ett slags uttryck för trots vill man också gärna tolka synen på litteraturen som det kanske enda som äger bestående värde i en ond tid. Och då spelar det mindre roll att det handlar om tyska författare som Schiller, Goethe, Heine, Werfel, Schnitzler och bröderna Mann, för att nämna några.Gilles Rozier skildrar i sin roman ockupationens villkor medan den pågår och all foglighet och feghet som i sista hand handlar om en elementär önskan att bara överleva.Knappast är därför huvudpersonen i hans bok någon nämnvärd hjälte bland alla motståndsmän och kollaboratörer. Det är heller inte i ett sådant mönster berättaren hör hemma i den här romanen. Syftet är snarare att värna om mångtydighetens rätt att finnas i en tillvaro där de geografiska, politiska, språkliga och genusmässiga gränserna annars åstadkommer mest olycka, lidande och elände.Det är svårt att tycka annat än att en sådan författarröst för humanitetens talan rakt in i vårt pågående nu.