Hopflätade liv i utanförskapet
Titti Perssons tredje roman är också hennes överlägset bästa, skriver Catrin Ormestad.
Titti Hanssons tredje roman är en riktigt fin bok om utanförskap och sökande efter kärlek.
Foto: Sara Mac Key
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När tiden går utan att Debbie hörs av sjunker Seans familj allt djupare ned i förtvivlan och misströstan, och börjar så småningom falla sönder. Pappan flyttar till en egen lägenhet, mamman lämnar sällan sängen, och Sean får klara sig själv. Precis som Jon, som emellanåt får bära hem sin mamma när han hittar henne utslagen på en parkbänk.
Men det är inte bara sorgen och saknaden efter dem som svikit eller lämnat dem som präglar Sean och Jon. De blir båda tidigt medvetna om att de är annorlunda. De blir nämligen kära i pojkar i stället för flickor.
Det är inte förrän de fyllt trettio som deras vägar korsas. Men inte ens om man är tvillingsjälar, vars liv löpt parallellt och överlappat varandra, är kärleken enkel. Deras tid tillsammans förmörkas av svartsjuka, mindervärdeskänslor, och den gamla rädslan för att bli lämnad.
Titti Perssons nya roman, Jag vet ingenting om dig, är en berättelse om sår som aldrig läks, och om vad som händer med dem som lämnas kvar, när människor försvinner. Det handlar om att vara annorlunda och utstött, och om att lära sig se sitt eget värde. Men mest av allt är det en berättelse om kärlek, och om liv som flätas ihop.
Jag vet ingenting om dig är Titti Perssons tredje roman och hennes överlägset bästa. Det driv som fanns i hennes tidigare böcker, Sju sköna snubbar (2000) och Skaver (2004) finns fortfarande där, liksom kännedomen om hur det är att vara ung och hudlös och i början av livet. Men i den nya boken har detta paketerats i en form som visar på en helt ny mognad. Resultatet är en riktigt stark läsupplevelse. Romanen utspelar sig på tre plan, i Seattle och Renton under åttio- och nittiotalet, samt i Örnsberg utanför Stockholm 2004, då Sean och Jon möts som vuxna män. Det tar en liten stund innan man kommer underfund med vad man läser - en uppväxtskildring, en kärleksberättelse, eller en kriminalhistoria om en seriemördare? Jag vet ingenting om dig är förstås allt på samma gång, och Titti Persson väver med säker hand ihop de olika lagren.
Vart och ett av de olika stadierna i pojkarnas liv är skickligt och inkännande beskrivet. Men särskilt starka är de kapitel som beskriver Jons barndom. Hans lojalitet mot den missbrukande mamman är insiktsfullt skildrad, liksom hans kamp för att finna sin egen väg. Särskilt minnesvärd är beskrivningen av hur Jon skickas som sommarbarn till Dalarna. Samtliga karaktärer i värdfamiljen är klockrent skildrade - den hurtiga mamman som visar sig vara precis så bigott som bara de krampaktigt fördomsfria kan vara, den välmenande och skojfriska pappan, den godhjärtade tonårsdottern och den trumpne sonen, som Jon förälskar sig i. Sällan har den flytande gränsen mellan kärlek och tillgivenhet, sexualitet och platonisk närhet fått en sådan lyhörd och övertygande beskrivning som i berättelsen om de båda pojkarnas vänskap.
Jons och Seans homosexualitet är för övrigt ett intressant grepp som på ett alldeles naturligt sett ger djup åt deras berättelser. När de båda pojkarna blir äldre är det framför allt det ständiga sökandet efter besvarad kärlek som driver berättelsen, men Titti Persson förlorar sig aldrig i sidospår utan ser hela tiden till att handlingen rör sig framåt, och man läser hela tiden med stort engagemang och intresse. Jag vet ingenting om dig är en riktigt fin bok och ett stort steg framåt för Titti Persson. Det skall bli spännande att se hur hennes författarskap utvecklas.
En ny bok
Titti Persson
Jag vet ingenting om dig
(Wahlström & Widstrand)
Titti Persson
Jag vet ingenting om dig
(Wahlström & Widstrand)