Hon skriver om livet i Dalarna
Nu är den klar, Uppsalasångerskan Jont Birgit Rundgrens andra självbiografiska bok, Tonår.Det är väl berättare jag är, säger Jont Birgit till UNT.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— Nej, det vet jag inte. Om det blir nåt mer. Fast förlaget vill ju, säger hon, när den nya boken just ska landa på bokhandelsdiskarna.
Första boken, Stannsta'n, har blivit talbok, där Jont Birgit själv läser på dalmål.
Också i Tonår är replikerna människor emellan skrivna fonetiskt, så att man nästan kan förstå hur de ska låta.
— Men jag har inga svåra ord med, bara själva dialekten, säger Jont Birgit.
Livet på landet
Den som läser boken Tonår blir bekant med livet i en liten Dalaby i skiftet 1930-tal-40-tal. Hö skördas, barn föds, kaffe dricks och kriget närmar sig och omger till slut också den lantliga tryggheten.
Lilla Birgit konfirmeras, sjunger i kör och får fara till Stockholm för att få sånglektioner. Det går inte utan äventyr.
— Jag hade textstumpar liggande. Sådant jag hade skrivit och en del jag hade pratat i radio. Och jag ville så gärna skriva om tant Meta i Stockholm.
Jag bläddrar fram till sidan 91 där berättelsen om Tante Jenny och hennes syster Meta Bliedemann på Surbrunnsgatan i Stockholm börjar.
Tante Jenny, född Meier i Königsberg, gift med Zakarias Samuel i Vansbro, besöker Birgits familj och berättar för sin syster om Birgits sångröst. Och det blir hos Bliedemans den unga Birgit bor året hon sjunger för Madame Andrejeva von Skilondz.
Kriget inpå knuten
Där talar man ofta om Belsen och Buchenwald och den unga Brigit förstår att det handlar om släkt och vänner i koncentrationsläger.
Så nådde krigets och judarnas verklighet under andra världskriget ända in i Skålbyn i Västerdalarna.
— Tante Meta betydde så mycket för mig, säger Uppsalasångerskan, som numera bor om somrarna i Skambyn, inte så långt från barndomens Skålbyn.
Det är i den trakten, i ordenshuset i Hulån, som boken Tonår presenteras på kvällen fredag 4 augusti. Ungefär samtidigt hamnar den på bokhandelsdiskarna.
— Det är lite gruvsamt. Folk kanske tycker att man är självgod som ger ut sånt här? Men jag ville så gärna berätta, säger Jont Birgit Rundgren.