Clara Janés (f 1940) räknas som en av Spaniens främsta samtida poeter men hon har även gett ut romaner, noveller och essäer. Nu introduceras Clara Janés på svenska med diktsamlingen Skogens hemligheter från 2002 i översättning av Ingrid Wickström. Janés anser själv att av hennes cirka tjugo utgivna diktsamlingar är detta den viktigaste.
Hennes poesi inriktas oftast på mystikens sökande efter förvandling och förening. I Skogens hemligheter använder hon sig av alkemins symbolspråk för att ge uttryck åt denna tematik. 
Hon reser flitigt runt i världen och hon har även besökt Stockholm och Uppsala. Intressant att notera är att Skogens hemligheter inspirerades av Gunnar Ekelöfs Diwan över Fursten av Emgion.
Redan titlarna till flera av dikterna i Skogens hemligheter anger den alkemiska processens olika stadier, till exempel nigredo (nedbrytandet), fermentatio (jäsning) och separatio (sönderdelning). Alkemi handlar inte så mycket om framställning av guld utan det är framför allt en andlig vetenskap. Just detta utgör fokus i boken: erövrandet av en ny spiritualitet. Janés anspelar också på hermetismen och gnosticismen i sina texter. Tyngs då inte dikterna ner av all denna symbolapparat? Både ja och nej.
Färden genom skogen får symbolisera den reningsprocess som diktjaget genomgår från det materiella till det andliga. Det är en allegorisk berättelse då poeten/kvinnan rider på häst in i det okända som på en gång blir en bild för hennes undermedvetna och den andliga verkligheten. I bakgrunden anas influenser från Johannes av Korset och Teresa av Avila.
Under berättelsens gång dyker olika allegoriska figurer upp, exempelvis tiggaren som stjäl kvinnans penningpåse. Detta är första momentet i den andliga reningsprocessen då materiella ägodelar går förlorade. Andra gestalter som kvinnan möter på sin väg är kungen, herden, det gröna lejonet, Merkurius etc. Men det är svårt att på ett övertygande sätt skriva en modern allegori vilket bevisas av Clara Janés bok. Hon går alltför ofta vilse i symbolernas skog. Synd, för hon skriver angelägen och stark poesi. Bäst är hon när hon förhåller sig fri till det traditionella symbolspråket.
Den älskade hör alltid vår röst.
Den mörka grottan
skimrar av det gåtfulla vattnet
där en vokal
välver sig till ring
och förvirrar oss.
Vad dessa dikter handlar om är att överbrygga klyvnaden i jaget mellan kvinnligt och manligt, sinnligt och andligt, medvetet och omedvetet.
Det är en vision av den nya människan och det nya livet och därför avslutas Skogens hemligheter av dikten Vita nuova. Kanske behövs en sådan vision just i vår turbulenta tid.