Hjältar och skurkar bakom skärmen

Få underjordiska rörelser är så mytomspunna som den som figurerar dold bakom datorskärmarna. En hackare är en person med stort datorintresse och tekniken däromkring, och som gärna tar sig an olika utmaningar kring programmering. Begreppet har även blivit synonymt med de personer som bryter sig in i olika datorers säkerhetssystem, vilket också är hur begreppet används i Daniel Goldberg och Linus Larssons reportagebok Svenska hackare. I boken ges en historisk redogörelse för den svenska hackarkulturen från 1980-talets rudimentära BBS-nätverk (Bulletin Board System) till de nutida världsomspännande piratrörelserna. Samtidigt presenteras ett antal fallstudier där man noggrannare granskat några av det senaste årtiondets mest uppmärksammade fall av datorintrång.

Vem är då den typiske svenske hackaren? Han är oftast en ung man som tidigt fängslats av datorernas möjligheter, han är självlärd och sannolikt mycket intelligent. Därutöver finns det en stor variation på motiv bakom själva hackandet. Det kan vara allt från det rent opportunistiska i att utöva utpressning och tjäna pengar till att bara testa gränserna för den egna förmågan och kunskapen. Från den numera kultförklarade filmen Wargames från 1983 där en ung Matthew Broderick spelar luffarschack mot en av det amerikanska försvarets kraftfullaste datorer till Stieg Larssons sargade antihjältinna Lisbeth Salander, omges hackare av ett glorifierat skimmer som något av informationsålderns sanna frihetskämpar som både lurar myndigheter och storföretag. Oavsett motiv står hackarna i en ständig kamp mot ett etablissemang som i sin tur oftast står totalt handfallna mot hackarnas räder. Därför blir det nästan oundvikligt att tonen även här blir mytologiserande och glorifierande. För hur kan man inte känna sympati för en sextonårig grabb från Uppsala som förhörs av FBI-agenter efter att ha hackat sig in på bland annat det amerikanska flygvapnets datorsystem?

Boken blir däremot lidande när hackandet ska sättas in i ett mer övergripande politiskt sammanhang. Steget från pojkrummet i Uppsala till en av nutidens mest omskrivna personer, Wikileaksgrundaren Julian Assange, känns milsvid. För fastän Julian Assange en gång i tiden också var en grabb på ett pojkrum med en uppkopplad dator, blir det i bokens struktur enorma kast mellan okynneshackandet och det politiska korståget för ett fritt flöde av information. Oavsett detta tillför boken Svenska hackare en dimension i dagsaktuella frågor kring säkerhet och information på ett internet som för den absolut största delen av befolkningen är ett själslöst medium som inte förfogar över en egen vilja. Sanningen är, som Goldberg och Larsson påpekar i sitt förord, att den som har makten över nätet också har makten över våra liv.