Hemligheter vid Fyris stränder

Det är inte bara i deckarlitteraturens värld det händer mystiska och sällsamma ting vid Fyris stränder. Även de många kotterierna och ordenssällskapen i studentstaden Uppsalas hägn rymmer åtskilligt fördolt, som bara de närmast inblandade känner till. Så har det varit länge. En som ägnat detta senare åtskillig uppmärksamhet är uppsaliensaren Tom Lundin. Han går på spaning som den värsta detektiv, hittar ledtrådar, formulerar hypoteser, uppbådar hela sin begåvning av gemyt och redovisar med en glimt i ögat sina rön om Uppsalas kanske mest dolda historia i den nu utgivna Bland Tunguser, Turkar och Trattar.

Tom Lundins håg står till 1800-talet och dess studentliv. Han skriver med så mycket försiktighet som tänkas kan och blundar med i varje fall ena ögat. Det är egentligen en omöjlig uppgift han föresatt sig. Att skriva om allt hemlighetsfullt och sådant som sker i det fördolda utan att avslöja för mycket, är onekligen att slå knut på sig själv flera gånger om. Men så värst mycket annat finns inte att välja på för den som föresatt sig att presentera en verksamhet, som bygger på att utomstående ingenting skall få veta.

Det började någonstans kring 1761 med sällskapet Utile Dulci med sina särskilda ceremonier inåt och sekretess utåt. Till förutsättningarna hör även Bellmans Bacchi Orden från 1783. Så småningom tillkommer Auroraförbundet med sin tidskrift Phosphoros. Och på nära hemmaplan också Upsala Gille. Den idéströmning som under 1800-talets början går under namnet göticismen gör sitt till, för vad som efter hand får allt fastare konturer med bestämda former för verksamheten. Tom Lundin reder ut det mesta om den historiska bakgrunden till de sammanslutningar som uppstod i Uppsala, när studenter av samma kynne och med liknande intressen träffades för ömsesidig uppbyggelse och trevnad. Visserligen ansågs det här och var att uppgiften att vara "ljusets riddarvakt" stod över allt annat för dem som studerade på universitetsnivå. Men de som lade sin röst på sorglöshet, lust och gamman hade också många förespråkare.

Även om källäget väl inte alla gånger är det bästa, är Tom Lundin väl inläst på inte minst de år, 1830-50, som brukar kallas studenternas tid. I fonden finns liberalismen, en alltmer självmedveten borgerlighet och så småningom den framväxande industrialismen. Grogrunden var studentsången, matlagen och böjelsen här och var för vad som sedan utvecklades till studentspexen. Ur ett allmänt skrålande uppstod Allmänna Sången och Orphei Drängar. Längs Drottninggatan låg inte mindre än tio krogar. Bröderna Deland förestod Upsala teater och gav inspiration. Med Den Elamitiske eller Studentens resa till Elyséen tillkom det tidigaste spexet 1839. Lundin skriver att de tidigaste ordenssällskapen ofta uppstod för att man ville driva med och parodiera det mera pompösa och officiella akademiska livet.

Det är ett alibi som brukar förekomma då och då. Men noga besett väl en onödig överbyggnad för sällskapens befrämjande av livsglädje, livslust och en paus från vardagens slit och leda. Egentligen också en lätt genomskådad ursäkt för vad det också handlade om, dyrkandet av ädla drycker stadda i olika stadier av jäsning. Eller övningar där deltagarna var glasmästare rakt av, i varje fall om spetsglas ingick i dukningen. Kanske kan man också se de karnevalsliknande upptågen som ett slags säkerhetsventil i sammanhanget. Inte minst med tanke på att sällskapens medlemmar gömde sig bakom olika ordensnamn.
Så långt sällskapens statuter och övrigt hemlighetsmakeri tillåter och bevarat material finns att tillgå, går Tom Lundin i sin bok igenom några tidiga och välkända sällskap. Med tanke på förutsättningarna är det en imponerande översikt som presenteras. Turkiska Musiken var ett av de första. Dess verksamhet gick inledningsvis ut på att föra oväsen. Vara en sanitär olägenhet, skulle vi kanske säga i dag. Ungefär som man kan uppleva popmusik som spelas på en alltför hög volym. Även Juvenalerna var tidigt ute, boken citerar och ger både exempel på strofer från de sånger man sjöng och upptecknade situationsbilder. Dagens Juvenalorden, som tillkom 1907, bildades med denna orden som förebild. När det gäller Sällskapet Tratten får nog redan namnet sägas komma allra närmast vad det oftast handlade om, när man träffades och stängde till dörren utåt.
Boken redovisar många av de sällskap som funnits under årens lopp och i en del fall fortfarande äger bestånd. Vad man utan vidare kan se är att dagens S H T har ett finger med i spelet i det mesta. Det är åtskilligt som förmedlas om stiftande, verksamhet, profiler, insignier, grader, graddekorationer, ritualer och ceremonier. Till det allra finaste som finns hör att bli kommendör, riddare eller stormästare. Att sången alltid spelat en viktig roll är annat som framgår, liksom att den grekiska mytologin fortfarande spelar en viss roll som impulsgivare. Det är även intressant läsning att ta del av de många namnen, både i löpande text och i bilagorna i slutet. Att flera av dem som sedan blev stora män i staten hade tidiga böjelser av det här slaget, är säkert ett inte oviktigt inslag i samhällsutvecklingen i stort. Att kvinnornas andel är av det ytterst perifera slaget, har givetvis en enkel förklaring, men är ändå tänkvärt. Ett plus annars för de välfunna illustrationerna, som ofta ger upplysande tidsfärg.

Det är en berömvärd prestation att Tom Lundin har lyckats skriva så många sidor om företeelser, som egentligen inte är avsedda för offentligheten. Man läser och förnöjs. Ännu ett hittills tämligen outforskat och därför för de flesta tämligen okänt kapitel uppsaliensisk studenthistoria har nu kommit på pränt.

Hemligheter vid Fyris stränder

Likt en detektiv söker uppsaliensaren Tom Lundin insikt i stadens hemlighetsfulla studentliv under 1800-talet. Bo-Ingvar Kollberg har stort nöje av boken Bland Tunguser, Turkar och Trattar.