Hem till savannen

Till naturens skönhet hör kombinationen av enkelhet och komplexitet. De grundläggande mekanismerna av variation och naturligt urval är enkel — när man väl kommit på dem. De avgörande kriterierna i det enskilda fallet, för den enskilda arten, gruppen och individen är inte lika självklara.De bäst anpassades överlevnad är inte en simpel mekanisk process där endast muskelstyrka och kåthet fäller utslaget. Den populära metaforen talar ofta om den starkes överlevnad. Att evolutionsbiologin är en mer storslagen process än så är ett ledmotiv i Staffan Ulfstrands böcker.Imponera på motsatta könetJu mer avancerade och sociala djur man studerar desto rikare blir också spelet kring fortplantning och överlevnad. Det som kallas ornament spelar en allt viktigare roll. Allt från brushanarnas plymer till elefantens vita betar och babianhonornas röda bakdel har betydelse för den enskildes möjlighet att imponera tillräckligt på det motsatta könet.Allt som naturen utvecklat på den vägen upplevs kanske inte som vackert av betraktaren på en safari. Men smaken varierar och det är olika attribut som anses lockande hos t ex savannbabianer och människor. Och i slutändan, när alla möjliga faktorer spelat sin roll, kan de sociala relationerna också se mycket olika ut.Ett återkommande evolutionsteoretiskt problem, inte minst för primaterna (halv-apor, apor och människor) är det sociala resultatet av hannens osäkerhet om faderskapet och honans och avkommans behov av fysiskt skydd under relativt lång tid. Modern investerar åtskilligt mer av tid och energi i ungen och utvecklar olika strategier för att få fadern att ställa upp. Den vägen har olika grad av stabila parrelationer utvecklats.Men dansen kring fortplantningen har genererat utomordentligt varierande beteenden. Hos vissa arter, inte bara bland aporna, har det medfört att hannen ofta tar det säkra för det osäkra och tar livet av de ungar som han inte är säker på är hans egna. Hos andra har det utvecklat allt från kärnfamiljer till haremsliknande institutioner.Savannen och dess inbyggare har en särskild plats i vårt medvetande och spelar huvudrollen i Staffan Ulfstrands senaste bok. Där utvecklades människans stamträd. De landskap vi tycker bäst om påminner om savannen med dess variation av öppenhet och skyddande dungar, kanske ett genetiskt minne från tider som flytt.På savannen finns också alla de stora däggdjur som har så specifika krav på sin miljö att de kräver stora ytor av natur som är orörd av jordbruk och skogsskötsel. Just därför är de också hotade i en värld av brist på mat, överskott på tjuvskyttar och politiska tillkortakommanden.Vården av andras ungarMen savannen består inte bara av elefanter, giraffer och zeb-ror. Ulfstrand guidar oss med fast hand och skarp blick bland öronrävar, hyraxar och honungsgrävlingar. Alla har de sina vanor, ornament och fortplantningsstrategier. Hos guldschakalerna tar det sig form i ett kollektivt ansvar för fortplantningen. Hos dvärgmangusterna domineras barnafödandet av en alfahona och en alfahanne medan övriga får nöja sig med att vårda andras ungar.Staffan Ulfstrand har nu försett oss med ett flertal böcker om natur och evolution. Han sprider allt mer glans kring sig själv och sitt ämne. Man gläds med honom och åt hans uthålliga kombination av upptäckare, berättare och analytiker. Och det blir bara bättre. Jämfört med tidigare böcker har stil och språk utvecklats. Mängden skruvade metaforer har minskat och de onödiga facktermerna blivit färre.Egna iakttagelserIbland kan han bli nästan poetisk, men så är också många av hans rapporter direkt baserade på egna iakttagelser och erfarenheter på platsen. "När torkan tar strypgrepp på savannen, falnar livet och både växter och djur slokar — dock inte alla. Torkan dödar kanske en mängd giraffer och gnuer, men det betyder å andra sidan goda tider för asätare som hyenor, gamar och marabustorkar."Så, i väntan på nästa bok, läs, lär och njut!