Här pulserar samtiden

Tillsammans med Monika Fagerholm och Lars Sund bildar Kjell Westö ett finlandssvenskt triumvirat som förflyttat en av de veritabla tyngdpunkterna i den svenskspråkiga litteraturen till vårt närmaste östra grannland. Sinsemellan skiljer de sig åt. Den som har den största markkontakten med Finlands huvudstad Helsingfors är Westö. Hans i dag utgivna roman heter Gå inte ensam ut i natten. Den är en tidskrönika från 1960-talet fram till våra egna dagar och täcker in både de nya förorterna i den stad som vuxit sig allt större under senare delen av förra seklet och de citykvarter som är välkända för många färjeresenärer. Den nya boken avslutar kvartetten storstadsromaner, som började med Drakarna över Helsingfors för tolv år sedan.

Kjell Westö är en epiker av rang. Men också en tidsskildrare av det omvittnat betydande slaget. I motsats till det mera lyckligt lottade Sverige tvingades Finland genomlida tre krig under 1900-talet. I det första vann den vita sidan och förhindrade på så sätt det gamla storfurstendömet från att bli en sovjetisk lydstat. De bägge andra förlorade man. Tystnaden från de generationer som genomlevde krigshändelserna och oviljan att berätta om de vidriga erfarenheterna är en viktig stämton i romanen. Dess första del handlar om dem som föddes i andra världskrigets slutskede eller tiden därefter och inträdde i tonåren samtidigt som popmusiken fick sitt genombrott. Bokens senare del är ägnad krigets barnbarn, de som har 1960-talet som sitt födelsedecennium och dit hör författaren själv. Anspelningar på samtida politiska händelser under skeendets gång utgör tidsmarkörerna.

Gå inte ensam ut i natten är lika mycket en samhällsskildring som en berättelse som några människoöden och deras livsvägar i en tid av snabb utveckling och ökande materiellt välstånd. Till en början heter de Ariel, Jouni och Adriana, de personer som Westö valt att följa mera ingående än övriga i myllret av gestalter från uppväxtåren fram till inlemmandet, mer eller mindre framgångsrikt, i etablissemang och yrkesliv. Jouni får vara med även i fortsättningen. Men samtidigt flyttas uppmärksamheten allra mest till den romanfigur som kallas Frank Loman och som med sin författarkarriär väl är den som står bokens upphovsman allra närmast. Åtskilligt utspelas i de kretsar där de ekonomiskt mest framgångsrika vistas. Men även det mediala Helsingfors är en viktig tyngdpunkt i berättelsen. Liksom den gitarrbaserade ungdomskulturen och popmusikens närhet till drogkulturen.

Kjell Westös känsla för tidens puls har både djup och bredd. Han växlar perspektiv mellan interiörer, som lyfter fram såväl de socialt skiktade livsbetingelserna som de värderingar som bestämmer alla de förekommande relationernas korta varaktighet. Det finns farliga förortsgäng och många genomslag av livsstilar präglade av ideal hämtade från tv och populärpress. Det är ofta underhållande och författaren sticker inte under stol med sin egen närvaro. När motigheterna hopas för de inblandade, får romanen ett särskilt lyft. Vid några tillfällen blir dock de dramaturgiska sömmarna lite väl synliga.

När det gäller förhållandet mellan föräldrar och barn är författaren en sensibel och detaljsäker iakttagare och detsamma kan sägas om temat starka och svaga människor. Sina utförsgåvor som nyansrik stämningsskapare har Kjell Westö visat tidigare. Den här gången utsträcks detta även till det gotländska landskapet och den på östra sidan belägna Närsholmen. Gå inte ut i natten är en omfångsrik roman och en imponerande rundmålning av en tid och ett samhälle, som frånsett krigsupplevelserna har många överensstämmelser och motsvarigheter också på den här sidan Östersjön.

Här pulserar samtiden

Kjell Westös i dag utgivna roman Gå inte ensam ut i natten är en finlandssvensk tidskrönika med många motsvarigheter också på den här sidan Östersjön, skriver Bo-Ingvar Kollberg.