Han växte upp i brittisk koloni

Barndomsskildringar hör till skönlitteraturens mest frekventa genrer. Och visst, varje människa är en berättelse, värd att förtälja.

Vissa livsberättelser är dock intressantare än andra. Till den intressanta kategorin hör avgjort författaren Ngugi wa Thiong’o, den förste infödde kenyan som etablerade sig som romanförfattare, i dag en etablerad litteratör med en omfattande utgivning bakom sig. Först skrev James Thiongo, som var hans brittiska namn, på engelska, men i samband med återgången till sitt afrikanska namn började han skriva på sitt afrikanska modersmål kikuyu.

Markeringen är viktig; för wa Thiong’o var och är författarskapet ett redskap i den både politiskt och moraliskt ständigt pågående kampen för afrikaners lika rättigheter och friheter. Nu utkommer wa Thiong’os barndomsskildring Drömmar i krigets skugga i svensk översättning, en bok man mer än gärna rekommenderar till läsning. Parallellt ger förlaget ut författarens ”klassiker” En blomma av blod från 1977. Kanske gör man sig beredd för ett eventuellt Nobelpris?

Wa Thiong’o är en synnerligen god berättare. Hans prosa är konstlöst enkel och rättfram, det är inte de formella eller språkliga experimenten som är hans ämne, utan just berättelsen om en uppväxt i den förra brittiska kolonin Kenya, landet som först 1963 blev självständigt. Kampen för frihet genomströmmar skildringen; flera av hans bröder och halvbröder tog aktiv politisk ställning och deltog i stridigheterna – på båda sidor. Så kom frihetskampen att hamna mitt i storfamiljen. En pappa med fyra hustrur och 24 barn; så såg den familj ut där pojken Ngugi växte upp, under ekonomiskt knappa förhållanden, i brytningen mellan det gamla traditionella afrikanska levnadssättet och den nya tiden.

För Ngugi blev det ögonblick då han (tack vare sin mor) fick börja skolan helt avgörande för hela hans livssyn och för hans framtid. Inlevelsefullt och detaljrikt skildrar författaren denna tid, och får läsaren att ana hur det känns att inte kunna få lunch som skolkamraterna därför att pengarna inte räcker, eller vilken lycka det innebär att äntligen få ett par strumpor och de allra första skorna; det är en av hans systrar som bekostar denna ”lyx” när Ngugi ska börja gymnasiet! Exemplen av liknande slag är många, liksom episoder då hela tillvaron hotas på grund av yttre omständigheter. När faderns boskapshjord drabbas av en förödande sjukdom och död, när föräldrarnas äktenskap brister och sonen förskjuts av den bittre fadern, eller när britternas plötsliga attacker också drabbar Ngugi anar man de svårigheter som pojken har att bekämpa för att nå sitt mål: kunskap.

Om något ska anmärkas är det författarens tendens till lite överdriven namedropping. Men detta är en randanmärkning; i övrigt är Drömmar i krigets skugga en alldeles lysande barndomsskildring som ger läsaren inblickar och kunskaper av ett ganska ovanligt slag, och detta på ett oavlåtligt fascinerande sätt.