Få svenska författare har lika ingående som Lars Ardelius skildrat seniorernas tillvaro och åldrandets villkor i dagens värld. Allra mest i de tre novellsamlingarna Lilla sockerstunden, Ingen ålder och En lyckad begravning.
En mogen människas liv är också temat i den i dagarna utgivna Livs levande. Den avslutar författarens självbiografiska kvintett, som inleddes 1986 med Barnsben.
Perspektivet i den nya boken är 83-åringens. Den börjar i Sigtuna, dit Lars Ardelius flyttade med sin hustru och författarkollega Carin Svensson 1996. Tidsangivelsen är dock bara ungefärlig. Bokslutet som levereras omfattar det mesta av ett långt diktarliv fram till dags dato.
Lars Ardelius är en av de främsta stilisterna i svensk litteratur. Han har också flera erfarenheter än de flesta av arbetslivet i hela dess vidd. Han hör till de flitiga resenärerna. Produktionen är omfattande och innehåller utom noveller och romaner även dramatik och fackböcker. Under senare år har han vidgat konstnärskapet med skulpturer i Döderhultarns och Bror Hjorths anda. Några avbildas på de inre bokpärmarna. Framför allt kan Ardelius berätta och han är en stor människokännare.
Att bindningarna till fadern, industriledaren, är av ett särskilt slag har framgått av de tidigare memoardelarna. Deras relation innehöll mera grums än vad ett människoliv räcker till för att bearbeta. Stort utrymme får också dottern Lena. Vad som låg bakom hennes oförsonlighet väcker även läsarens undran. En trafikolycka omöjliggjorde det närmande som hennes pappa aldrig slutat hoppas på. Tankarna på Lena är bokens hela tiden ljudande stämton.
Samtidigt är det mycket annat som Lars Ardelius behandlar. Hållpunkter blir de olika vistelseorterna. Utöver Sigtuna även Auckland i Nya Zeeland, gården Anderse på gotländska Sudret, Bornholm, den lilla ettan på Bergsunds Strand i Stockholm och Erikslund i Sörmland. Naturblicken är detaljskarp med en särskild känsla för ljuset och formerna. Iakttagelser kring det egna åldrandet får stor plats.
Det gäller ett hjärta som flimrar, en genomgången stroke lika väl som en prostatacancer, åkommor som läkarvetenskapen hjälpt honom att bemästra. Anslående är dessutom de många kontrollerna av minnet och övriga själsförmögenheter. Här har den forne testpsykologen Ardelius åtskilliga knep att dela med sig.
Som man kan vänta sig, passerar många vänner förbi, allt från P C Jersild och Arne Törnqvist till Hans Granlid och Per Wästberg. Lars Ardelius berättar om sina läsvanor alltsedan tidiga år.
Det inbjuds även till förtroendefulla besök i den egna författarverkstaden. Dagens kulturliv får en del ironiska slängar. Den egna familjen är ett återkommande tema. Det är en öppen och generös författare som framträder med löften om flera skrivprojekt framöver. Det känns gott att höra. Inte minst skulle man vilja se idén förverkligad om en bok ägnad litteraturens hantverk. Här kunde säkert unga läsare och skribenter hitta en användbar förebild och hämta värdefull vägledning.