Hammarskjöld som romanfigur

EN NY BOK. Att blanda kända historiska personer med egna fantasifigurer, faktiska och korrekt återgivna episoder med fritt påhittade, är ett gammalt författarknep som kan ge stark illusion av verklighet åt det påhittade och nya perspektiv på det välkända. Dag Hammarskjöld är naturligtvis en av de moderna hjältar som kan passa för en sådan populärhistorisk roman. Uppsalaförfattaren och journalisten Lars-Åke Skagegård har skrivit den, i pocketform och i en stil som glatt och ofta trampar över gränserna mellan den seriösa litteraturen och den pojk- och äventyrsboksgenre som lever ett liv mer i skymundan. Livvakten heter berättelsen, vars andra huvudperson är just Hammarskjölds (fiktive) livvakt Bill Mundo, en vältränad men vanlig och hygglig person utan några extrema eller speciellt originella egenskaper. Han ger författaren osökta tillfällen att skildra både verkliga händelser och konflikter i Hammarskjölds gärning som FN:s generalsekreterare och mer fantasifulla episoder som är tänkta att belysa okända sidor av hans liv. Som ungkarl utan kända intima relationer har han på många verkat gåtfull och ovanlig. Skagegård försöker, i en delvis burlesk form, ge en psykologisk förklaring av gåtan, som kanske är aningen fyrkantig men inte uppenbart orimlig. De obestridligt imponerande sidorna av Hammarskjölds karaktär kvarstår även i den flyhänta men inte helt djuplodande personteckningen i denna mer underhållande än epokgörande bok om honom.En lång rad andra statsmän skymtar förstås ur livvaktens perspektiv — den kärvt folklige Ben Gurion, den stolte f.d. översten Nasser, den bullrigt självsäkre företrädaren i FN Tryggve Lie etc. Den sistnämnde framställs som intrigant och lite fåfäng, men de privata samtal som belyser detta lär knappast gå att verifiera. Ungernrevolten 1956 skildras rätt utförligt via livvaktens blivande hustru, som påpassligt hamnar mitt i skottlinjen mellan upproriska studenter och säkerhetspoliser. Lars-Åke Skagegård, som tidigare skrivit bl.a. böcker om Alfred Nobel, Gösta Knutsson och nynazismen i Sverige, är en snabb och lättläst berättare. Jämfört med mästarna i genren, P.-O. Enquist t.ex., saknar han förstås det där litterära extrastinget som gör personerna fascinerande och tankeväckande. Men Livvakten fyller ändå en funktion som mötesplats mellan dem som söker en avkopplande spänningsläsning och det mer allvarliga erfarenhetsstoff som både Skagegård och många andra skribenter gärna vill dela med sig av.