Hågkomster med stor charm

Det finns åtskilligt av klokskap i uppsaliensaren Birgitta Rudbergs i dag utgivna diktsamling Den Lilla Den Gamla, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg.

Birgitta Rudberg

Birgitta Rudberg

Foto: Kattis Strömgren

Litteratur2009-02-11 11:27
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det hör knappast till vanligheterna i vår värld att någon lovordar sin ischias och börjar en bok med en sådan hyllning. Under några år på 1960-talet då den nyenkla poesin stod högt i kurs kunde man visserligen träffa på formuleringar som "kamrat tvättmaskin" i dikter som tog fasta på hur utveckling och framsteg befriat inte minst den tidens kvinnor från allsköns råslit. Något som i sin tur medgav tid och tillfälle till författarskap. Men tacksamhet över åkommor som försätter någon ur stridbart skick får nog ändå anses höra till undantagen.

Nu är förstås Uppsalaförfattaren Birgitta Rudberg inte vem som helst. Hon har en välmatad meritlista. Under sin tid som pedagogiklektor i Stockholm skrev hon flera läroböcker. Mest uppmärksammad blev nog hennes vägledning till avspänning, ett i dagens samhälle eftertraktat tillstånd. Efter pensioneringen och flytten till Uppsala har det kommit en rad minnesböcker av hennes hand. Både om släkten på mammans sida, där Ingemar Hedenius var en anförvant. Och om pappan Yngve Rudberg, som en gång var direktor vid Fjellstedtska skolan och sedan blev biskop i Skara. Som ett slags säkerhetsventil, och i så fall kanske mest på det känslomässiga planet, har Birgitta Rudberg sedan givit ut ett par Uppsalarysare, där hon i pusseldeckarens form möjligen passade på att få utlopp för allt ditintills undanstoppat och bortträngt.

Den nu publicerade diktboken Den Lilla Den Gamla är i första hand en positionsbestämning för det liv Birgitta Rudberg lever i dag. Men här kommer också alla de röster till tals som på olika sätt gjort sig påminda under författarskapets gång. I åtskilliga tonfall är det den erfarne människokännaren och pedagogen som framträder. I andra låter hon föräldrarna medverka i skeendet. Lite då och då är det barnets perspektiv som bestämmer synvinkeln. Och inte bara i det senare odlar författaren gärna en mycket medveten naivistisk stil för att ge autenticitet åt vad som sägs. Här och var förekommer även tydliga genomslag av den mjuka ironi och ömsinta humor som fick sina fullödigaste genomslag i den i vida kretsar uppmärksammade Det är saligt att samla citron, som handlar om barns skilda sätt att uppfatta psalmer och bibelord.
Den inledningsvis omnämnda ischiasen hör samman med den här bokens tillkomst. Liggande på rygg, med kulspetspennan redo och kollegieblocket i näven har Birgitta Rudberg haft tillfälle att rekapitulera sitt liv och under handlingens gång även förse det med ett slags preliminärt bokslut. De tidigaste åren berättar om ankomsten till världen, om en sällsport varm uppväxtatmosfär, om kyrkobesök och om en inläggning på epidemisjukhuset med diagnosen scharlakansfeber. Allt är inte friktionsfritt eller utan känslomässiga skavanker i dessa återblickar. Om också dygderna fromhet, snällhet och lydnad överväger, de som stod högt i kurs under förra seklets första hälft. Dessa gällde även, men långt ifrån alltid, storebröderna. Inte heller undgår Birgitta Rudberg att konfronteras med allt det svårbegripliga och motsägelsefulla hos de vuxna. Ingenstans går det underligare till än i världen, ansåg Werner Aspenström i en dikt. De här poemen är av samma uppfattning men lutar sig hellre mot Hjalmar Gullberg och Harry Martinson.

I bokens senare del får den passionerade hundägaren en del utrymme. Men allra mest utvecklas Birgitta Rudbergs dikter här till en meditationsbok med en hel del kloka livsråd. Grundhållningen handlar liksom tidigare om ett försvar för människan i all hennes ofullkomlighet och etiska skröplighet. Över lag har författaren förutom sin tilltro till den meningsskapande förmågan hos varje individ också en rad livsnära och tänkvärda mantran att föreslå. De är minst lika användbara som de som återfinns i dagens självhjälpsböcker. Dessutom är trovärdigheten hos Birgitta Rudberg betydligt större. Att hon skrivit några dikter som är rena avslappningsövningarna, gör inte intrycket sämre.
En av de främsta auktoriteterna under senare tid när det gäller människans utvecklingsfaser, Erik Homburger Erikson, brukar framhålla att det är visdom som kännetecknar någon som har ett långt och innehållsrikt liv att se tillbaka på. Den egenskapen finns det riktigt mycket av i den här boken.
En ny bok
Birgitta Rudberg
Den Lilla Den Gamla
(Tre Böcker)