Gulag med barnets ögon

Julian Betters bok om Gulag fyller en viktig lucka i vår kunskap om Stalinregimens terror. Bo Gustavsson läser en stark ögonvittnesskildring från de sovjetiska fånglägrens helvete.

Foto:

Litteratur2013-05-07 16:03
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gulag, systemet med fångläger i forna Sovjet, har det skrivits mycket om vid det här laget. En klassisk skildring är Solsjenitsyns roman En dag i Ivan Denisovitjs liv. Det som saknats i litteraturen om Gulag är berättelser om barnens liv i lägren. Därför fyller Julian Betters minnesbok Jag var barn i Gulag en lucka i vår kunskap om Stalinterrorn.

I förordet skriver Better att han i femtio år tigit om sina judiska släktingars död i Auschwitz och sina föräldrars öde i Stalins Sovjet på 30-talet. Men nu känner han det som en plikt att berätta sin historia. Han föddes som barn till folkfiender i ett läger. Hans far avrättades i december 1937 och hans mor dömdes till fem år i Gulag för spionage. Själv tillbringade han sina första sju år på olika barnhem.

Jag var barn i Gulag är en skakande berättelse om hur Better inte bara förlorade sina föräldrar utan även sin barndom och nästan sitt liv. Han överlevde åren i Gulag men många barn dukade under för de svåra umbärandena. Boken består dels av hans egna upplevelser och dels av hans släkts och familjs tragiska öden.

Betters far Pawel Sierankiewicz var en av grundarna av kommunistpartiet i Polen. I slutet av 20-talet kom han till Moskva tillsammans med sin fru Hetty för att vara med om skapandet av det sovjetiska paradiset. Istället hamnade de i ett helvete av svält, angiveri och massarresteringar. I augusti 1937 greps Pawel av säkerhetspolisen NKVD anklagad för kontrarevolutionär verksamhet. Domen genom nackskott verkställdes den 19 december, fyra dagar efter hans sons födelse. Först efter kriget fick modern reda på vad som hade hänt.

Tillsammans med sin mor skickades Julian Better i juni 1938 med en fångkonvoj till Komi där den största koncentrationen av läger fanns på 30-talet. Vid arton månaders ålder skildes han från sin mor och placerades på barnhem.

Better ger en stark ögonvittnesskildring av vardagen i ett sovjetiskt läger. Ett hundratal fångar bodde i en barack. Alla utnyttjades som arbetskraft. Kriminella bildade en privilegierad elit medan de politiska fångarna var helt rättslösa. Maten var usel och sjukdomar härjade.

1942 skickades den femårige Julian till ett barnhem i Syktyvkar där han var nära att duka under på grund av de vidriga förhållandena. Till sist räddades han av sin mor. Hon lyckades hitta en familj som adopterade honom. Den 15 januari 1945 frigavs plötsligt Julian och hans mamma eftersom hennes namn stod på en lista över polska kommunister. Stalins baktanke var att de polska kommunisterna skulle komma till nytta vid ett maktövertagande i Polen. Storpolitiken ledde till deras frigivning ur Gulag.

Jag var barn i Gulag avslutas med Julian Betters besök sommaren 2012 i Butovo där massgravarna efter utrensningarna på 30-talet finns. Han la en blomma i gräset till minnet av sin far, varefter han konstaterade: ”Det gav mig ro.”

LITTERATUR

Julian Better

Jag var barn i Gulag

Översättning: David Szybek

Efterord: Ola Larsmo

Albert Bonniers Förlag