Granit och läppar

Den tyska poeten Anja Utler (f.1973) skriver en dikt vars syntax är extremt sönderdelad. Små ordgrupper och enstaka ord skiljs åt med skiljetecken och kan därför sammanfogas i olika ordningar. Varje fragment skapar ett fält, som i en abstrakt målning, där betydelsen går om intet men känslan träder fram.
Utler debuterade 1999. Hon föddes i Schwandorf men bor numera i Wien. Hon har doktorerat i litteratur på kvinnliga ryska modernistiska poeter och vunnit flera priser för sin poesi. Hennes namn är mycket aktat i den tyska samtidspoesin. Låga, som är hennes tredje diktsamling, är den första som översätts till svenska.

Utlers poesi beskrivs ofta som buren av ljud. Översättaren Lina Östergaards möte med den var också musikaliskt. Hon beskriver, lite sorgset, de ljudliga brister som en översättning får. Men för att läsaren ska få en bild av hur de låter i original, kommer det med boken en ljudinspelning där Utler läser en av sina dikter på originalspråket tyska.
Utler läser pulserande, självklart och entonigt. Texten står i centrum. Ljudinspelningen lägger, under vissa partier, två röster på varandra. Det går inte att läsa två ord samtidigt. Förvisso, men Utler kommer med sin stil så nära man kan komma.

Men poetens dikt handlar inte bara om ljud. Det finns också annat. Hon varvar ett landskap med något som skulle kunna vara två människor som rör vid varandra. Ibland är det som om den ena är vatten eller luft och den andra är land. Det smakar salt. Det är granit och läppar. Texten antyder också det såriga landskap som gruvdriften i Tyskland lämnat efter sig. Men här finns kanske främst en passionshistoria, där smärta och beröring går hand i hand. Kärleken blir en både en kropp och ett landskap där såren blottas.

Konventionell läsning uppifrån och ner är inte författarens väg. Utlers sidor har förenklat sett tre spalter och i varje spalt ett antal textrutor. När jag först lyssnar på ljudupptagningen och vill följa med i texten hittar jag inte. Utler börjar i en textruta mitt på sidan, sedan hoppar hon mellan textrutor utan logisk ordning. Inspelningarna understryker också detta, samma diktsvit läses två gånger på olika sätt. Detta skapar en väv av möjligheter. Men kanske uttrycker det också att den här dikten är ett förslag, en konstruktion som kan ändras och ständigt måste omprövas. På så sätt avslutas aldrig Utlers dikt. Den är i stället ständigt skapande.

Poeten har varit i Sverige och läst, senast 2004 på 00-tals litteraturfestival. Nu har hon chans att nå några fler läsare. Det är mycket glädjande att Lina Östergaard vågat ge sig på att översätta, egentligen tolka, Anja Utlers dikter och presentera dem på svenska. Östergaard gör en musikalisk version som det sjunger om. Och poeten Marie Silkeberg lägger ett och annat tillrätta om Utler och hennes dikt i ett efterord.
Det är ett sårigt landskap fyllt av sensualitet och starka känslor som träder fram i diktsamlingen låga, svårläst men vackert.

Granit och läppar

Anja Utler skriver dikter fyllda av sensualitet och starka känslor. De går tvärs igenom ett sårigt landskap, skriver Magnus Dahlerus.