Gotländsk Thelma & Louise

Går det att styra tillvaron enbart med hjälp av tankens kraft?
De som tror på så kallade "affirmationer" anser det, nämligen att en positivt laddad fras som upprepas i ord och skrift så småningom skapar den verklighet den beskriver. Säger man tillräckligt många gånger att "jag lyckas med allt jag företar mig" så blir det också så. Men går det också att använda tankens kraft i negativt syfte - till exempel till att skada eller rentav ta livet av någon?
Detta är något som Mirjam i Marianne Cederwalls debutbok Svinhugg försöker ta reda på. Efter flera års mer eller mindre påtvingad exil i Norrland återvänder hon i medelåldern till sin barndoms Gotland tillsammans med en väninna, den råbarkade men godhjärtade, norrländska "trollkärringen" Hervor, som både vet hur man siar om framtiden och lagar en fenomenal fläskpanna.

De båda kvinnornas plötsliga uppdykande i socknen Kajpe Kviar noteras med oro av Mirjams före detta affärskompanjoner, Ivan, Per-Henrik och Torsten, som driver ett företag i äldrevårdbranschen. På grund av deras fula knep och tvivelaktiga affärsmetoder försattes Mirjam i personlig konkurs och tvingades under fem svåra år leva på existensminimum i den norrländska byn, medan hennes skulder sanerades. Hon förlorade dessutom kontakten med sin dotter, som gav henne skulden för den ekonomiska kraschen och flyttade till USA. Trots att betalningsanmärkningarna nu raderats och Mirjam återigen är på grön kvist har hon inte hämtat sig från de svåra årens umbäranden och förödmjukelser. Och hon har inte förlåtit de tre männen som bär skulden till hennes lidande.

Det är Hervor som får idén om att hon skall försöka mörda med affirmationer - helt enkelt önska livet av de förhatliga karlarna. Utan mycket hopp om att det skall fungera börjar Mirjam mumla besvärjelser. Till hennes förvåning dröjer det inte länge innan den förste av de tre trillar av pinn. Enligt polisens utredning har dödsfallet helt naturliga orsaker, men Mirjam och Hervor vet bättre.
Svinhugg är en godmodig, lättsam och underhållande svart komedi. Någon spänningsroman är det däremot inte eftersom det aldrig råder något tvivel om hur det hela skall avlöpa; redan i bokens prolog besöker Mirjam de tre männens gravar och beklagar med illa dold skadeglädje deras öden.
I egenskap av dotter till en kronofogde borde jag kanske ta anstöt av bokens beskrivning av "Den Förskräckliga Myndigheten" vars hjärtlösa tjänstemän "väser" i stället för att tala, och vars verksamhet framför allt tycks inriktad på att förnedra gäldenärerna så mycket som möjligt, om man skall tro bokens beskrivning av den personliga konkursens Via Dolorosa.

Men jag måste erkänna att jag hade ganska roligt när jag läste Marianne Cederwalls bok. Det är till exempel svårt att inte tilltalas av spänningen mellan de båda kvinnornas sorglösa, livsbejakande och tämligen naiva karaktärer och deras ondsinta handlingar.
Det mest sympatiska med boken är dock dess brist på hämningar och politisk korrekthet, framför allt genom dess fullständigt skamlösa bejakande av hämnden. Åt fanders med upphöjda idéer om "försoning" och "förlåtelse", att "gå vidare" och "lägga bakom sig", i Svinhugg handlar det om att bli kvitt - och det med råge!
Den sansade läsaren skulle kanske invända lite försynt att dödsstraff kanske är en väl hård påföljd för skumma affärsmetoder, i synnerhet när offret, Mirjam, åtminstone till en del har sig själv att skylla. Eller vad skall man annars säga om någon som är så naiv att hon inte ens tar en advokat till hjälp när hon skall starta en affärsrörelse med tiotals anställda och lån i mångmiljonklassen?
Det faktum att Mirjam, som till råga på allt är läkare och rimligtvis borde ägna sig åt att rädda liv, gör sig skyldig till trippelmord är visserligen något som ger henne vissa samvetsbetänkligheter, men ingenting så allvarligt att inte en ryggdunk från Hervor och ett glas rött på bykrogen får henne på andra tankar.
Djupare moraliska diskussioner om rätt och fel är ingenting som Marianne Cederwall ägnar sig åt i boken, och det gör hon klokt i. Svinhugg är en avkopplande och medryckande berättelse, en bagatell måhända, men med en vass, svart udd. Det är en berättelse om den ljuva, ljuva hämnden, och om kvinnor som kan och vågar - en slags Thelma och Louise på gotländska. Och det räcker gott så.

Gotländsk Thelma & Louise

Marianne Cederwalls debutbok Svinhugg skildrar utan ett uns av politisk korrekthet två kvinnors skamlösa bejakande av hämdens sötma, fastslår Catrin Ormestad.