Goethe — den universelle

Goethe är outtömlig. Det kommer ständigt nya böcker om honom, men fastän få diktarliv i världslitteraturens historia blivit så ingående dokumenterade, inte minst av honom själv, förblir han en gåta. Säkert betraktade även han han sin egen person som en gåta, och trivdes med det. Karaktärens och skaparkraftens källsprång är dolda i det inres dunkel och bör så förbli. Låt oss i stället studera och hänföras av allt det härliga som springer fram — ur blommornas frön liksom ur själens mylla!Det var hans livsprogram.UniversalgeniI fråga om intellektuell spännvidd, konstnärlig mångsidighet och nyfikenhet på allt mellan himmel och jord påminner Goethe om universalgeniet Leonardo da Vinci. Ytterligare en likhet utgör det ojämna i deras skapande: några få mästerverk av allra högsta klass och därutöver mängder med skisser, utkast och även rent misslyckade projekt vilka visserligen bär spår av mästarens hand men saknar egen livskraft — precis som så mycket av det naturen själv frambringar. Stora delar av Goethes romanproduktion skulle vara bortglömda utan hans namn på titelbladet. Även dramatiken inklusive Faust är ojämn med slagg och ädelsten­ar om vartannat. Detsamma gäller hans mycket omfattande lyriska livsverk.En egenhet i hans skapande är dess ryckighet. Perioder av intensiv verksamhet omväxlar med konstnärlig sterilitet då studier, ämbetsplikter och umgänge tog all tid i anspråk. Efter sådan torka krävdes det befruktande impulser som resor, nya litterära upptäckter eller — allra viktigast — en ny förälskelse. Samtliga dessa tre betingelser ligger bakom den våg av inspiration som sköljde över honom vid 1810-talets mitt, då han redan var 65 år gammal, och resulterade i diktsamlingen Väst-östlig divan.Resan gick den gången västerut till hans barndoms trakt­er vid Rhen och dess bifloder, de nya läsfrukterna hämtade han från orientalisk diktning, främst den persiske 1300-talsdiktaren Hafis vars lyrik just kommit ut i tysk tolkning och — den besvarade — förälskelsen gällde den 35 år yngre ­Marianne von Willemer, hustru till en bankir i Goethes födelsestad Frankfurt.Brokigt och ojämntVäst-östlig divan är ett brokigt och ojämnt verk. Bagatellartade verser omväxlar med poetiska pärlor, och dikterna kompletteras med diverse utredningar och kommentarer på prosa vilka vittnar om författarens vidsträckta studier i arabisk litteratur, alltifrån Koranen till de stora poeterna i Hafis omkrets. Den egentliga divanen (ordet betyder helt enkelt diktsamling) har översatts till svenska tidigare, enskilda nummer t o m av flera olika uttolkare, men helheten inklusive Goethes egna prosatillägg har nu för första gången lagts fram av Martin Tegen. Till professionen musikhistoriker har han tidigare gjort sig känd som utmärkt översättare av tysk prosa, bl a Spenglers stora Västerlandets undergång, och visar sig nu även vara något av en versteknisk virtuos.Divanen är indelad i tolv "böcker" av helt olika karaktär. Ordspråkens bok t ex innehåller muntert lättviktiga saker som denna:Ack, brokigheten skåda!Guds bord bjuder vän och ovän båda.Vän och ovän håller låda."Hålla låda" — kan man verkligen tillåta en så modernt vardaglig ton hos Den Store? Martin Tegen gör det, t o m ofta och med all rätt. I Paradisets bok berättas bl a om de fyra djur som enligt islam förunnats evig salighet: åsnan, vargen, hunden och katten, den sistnämnda därför att "profeten har den smekt" och den första därför att "Jesus till profetens stad / på denna ville rida." För Goethe var det en viktig poäng med studiet av Koranen att så mycket i den vetter mot kristendomen; han var 30 år när ­Lessings Nathan den vise utkom, upplysningsdramat om judendomens, kristendomens och islams gemensamma rötter och lika värde.Personligt anknytningMedeltid och tidlöshet präglar divanen men den saknar inte anknytning till Goethes privata förhållanden och samtida händelser. I den korta bok som ägnas den grymme orientaliske erövraren Timur Lenk mer än anar man en anspelning på Napoleons bara ett par år tidigare så katastrofalt avslutade vinterfälttåg mot Ryssland.Steg så Vintern in hos Timur,honom hotade och sade:Vandra långsamt, olycksal'ge!Du, tyrann och orättfärdig,huru många mänskors hjärtanskall din eld ännu förtära?Högst når Goethe, som så ofta annars, i kärlekslyriken, främst Suleikas bok. Hennes namn står för Marianne von Willemer samtidigt som hon behållit många drag från Hafis älskade. Dikten Hemlig skrift försåg Goethe med en kommentar där han berättar hur två älskande i det gamla Persien kunde skicka hemliga kärleksförklaringar till varandra i form av citatkollage från kända dikter. Det var bl a så som Marianne och han korresponderade. Flera av dikterna i divanen är i själva verket författade av henne, vilket inte avslöjades förrän långt efter Goethes död. "Jag önskar öppna / för dig mitt hjärta! / Från dig jag ville / så gärna höra!" börjar ett av Mariannes bidrag.Genrebilder och anekdoterAnekdoter, små genrebilder och vardagliga iakttagelser bildar den ena polen i divanen, den andra består av högspänd erotik på gränsen till mystik. Att översättaren Tegen känner sig mera hemma i den realistiskt ironiska stilarten är uppenbart. De översvinnliga tonfallen ligger inte lika väl till för honom. Man märker det kanske tydligast i en dikt som redan innan han gav sig i kast med den fått en klassiskt vorden svensk version av Karin Boye. Salig längtan, heter den och behandlar ett i allt Goethes diktande och tänkande centralt motiv: metamorfosen, förvandlingen från ett stadium till ett annat. Han upphöjde begreppet till allmän förklaringsgrund inom botaniken och menade att det har samma giltighet även i djurens och människornas värld. Puppan förvandlas till fjäril, ynglingen till man osv. Just bilden av fjärilen — i detta fall en nattfjäril som dras till ljuslågan — är viktig i Salig längtan som handlar om kärlekens förvandling från sexuell extas till andlig lyftning. Så här börjar den i Tegens översättning:Säg till ingen, blott till visa,då ju mängden strax förhånar!Det av livet vill jag prisasom till död i lågan trånar.Så långt allt gott och väl. Men de två sista stroferna når inte upp till Boyes nivå. Renande eld och förtärande lågor var hennes naturliga element som poet. Här först Tegen:Av en bävan blir du tagen,en förtrollad längtan föds,och till slut, till ljuset dragen,blir du, fjäril, bränd till döds.Ser du nu vad som är bäst:detta: dö och varda.Annars är du dyster gästhär på mörka jorden.Observera att den annars så skicklige rimmaren Tegen på ett viktigt ställe tvingats göra avsteg från originalet och lämna slutet blankt: varda/jorden. Man undrar också varför han avstått från imperativen "varde" i stället för varda, helst som a:et inte krävs av rimskäl. Det bibliskt klingande "varde" skulle passa utmärkt i sammanhanget. Så till Boyes version av slutstroferna:Fången, tvingad och berusadflyger du, mot ljuset vänd,fjäril, tills du eldomsusadäntligt är förtärd och bränd.Och till dess du detta nått,detta: dö och bliv,vankar du som främling blotti ett skymningsliv. "Bliv" i sista strofen är förstås en skönhetsfläck; så säger man knappast i naturligt tal, och hos Goethe är just det naturliga så viktigt. Hans "Stirb und werde!" utgör inte bara hela diktens nyckelord utan har dessutom blivit bevingade även utanför sitt ursprungssammanhang. Men det ska katten klara av att översätta sådant, även om just detta djur har profetens välsignelse.På det hela taget har Martin Tegen utfört ett stordåd.