Godheten är en synvilla

I sina böcker tar han ställning för de svaga och utstötta i samhället. Kärleken till nästan får närapå evangeliska proportioner. Hela författarskapet vilar på ett fundament av empati. Och barnen intar hedersplatsen. Björn Ranelid har i bok efter bok inmutat godheten som sitt viktigaste ämne. I den i dag utgivna romanen Kniven i hjärtat gör han ett tydligt avsteg från den linjen. Hans bok den här gången är en fallstudie om ondskan. Huvudperson är den livstidsdömde David Olsson, förkastad av sin familj och utestängd från varje social gemenskap. Han är inskriven i en berättelse om skuld, skam och självförakt. Romanen skildrar hans öde i ett tillbakablickande perspektiv. Samtidigt blir sonen Kasper omgivningens röst och den som tilldelas uppgiften att hitta förhållningssätt till det onda i människolivet.

Annat nytt är författarens eget synliga deltagande i romanen. Och det i rollen av en av dem som besöker David i fängelset. Samtidigt är han den som med sin medverkan i förloppet bistår Kasper vid försöken att förstå vad som hänt. Redan av utformningen av boken framgår vilket svårt uppdrag författaren givit sig själv, när han steg för steg närmar sig berättelsens innersta rum, där den rena ondskan är belägen. Björn Ranelid tar sats, upprepar detaljer som redan förekommit, citerar sig själv från tidigare böcker och kryper allt längre in i den plåga och det mörker som fyller boken. Han går varsamt till väga, är lätt på handen i vetskapen om det sköra och bräckliga i hela företaget. Kniven i hjärtat är en själsskildring tillkommen med syftet att nå fram till skärningspunkten mellan lögn och sanning, författarens egna ord, som en gång gjorde det dråp som avhandlas möjligt.

Delar av den här boken hör till det främsta Björn Ranelid någonsin skrivit. Ingen av hans förutvarande böcker har heller på ett liknande vis varit en uppgörelse med det godhetstema som där fått en sådan stor plats. Själva utgångspunkten vittnar om att det uppstått en reva i författarskapet. Med prövandet om inte godheten i själva verket är blott och bart sken och en synvilla. De frågorna återkommer gång efter annan. Hela berättelsen blir på så sätt en balansakt med godheten i den ena vågskålen och ondskan i den andra. Och det är tyngden hos den senare, i ondskans verkningar, som utmanar läsarens jagförsvar. Därigenom får romanen också ett provocerande innehåll.

De yttre hållpunkterna består av en hästgård på skånska Österlen, Öresundsbrons tillblivelse, Davids försäljningsresor på landsbygden med farfadern som är symaskinsagent och interiörer från fängelset. Där finns Davids hustru Anna och även de bägge döttrarna Moa och Lina, som gör fadern osynlig genom sitt hat och i sin vägran att över huvud taget låtsas att han finns. Inför detta sistnämnda intar författaren själv en motsatt hållning. I hyllningen till språket och fantasin, till böcker och läsning och till det diktande som möjliggör uppkomsten av sådana här mästerliga rum, varken mer eller mindre, för de stora livsfrågorna, som Björn Ranelid skapat med sin nya roman.

Godheten är en synvilla

I Björn Ranelids roman Kniven i hjärtat ingår partier som hör till det allra bästa han skrivit, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg.