Glimtar ur en sällan beskriven verklighet

Det är synd om männen! Så skulle man nog kunna sammanfatta sensmoralen i två i dagarna utkomna romaner, en från norsk glesbygd och en från dansk storstadsmiljö. I båda fallen är huvudpersonen en stillsamt hygglig 35-40-åring, som har otur med betydligt tuffare och hänsynslösare kvinnor och dessutom knäcks ekonomiskt och förlorar arbete och självkänsla. I en tid då feminismen är stark och på många områden framgångsrik i hela Norden är ett sådant motiv kanske något överraskande, men bra skönlitteratur går lika gärna mot som med det som uppfattas som tidsenligt och korrekt. Och visst kan det väl finnas situationer och parförhållanden där de flesta utomstående spontant skulle ta ställning för den manliga parten såsom minst bufflig och mest tilltufsad?

Så framstår i varje fall mackägaren Erik Fryksen någonstans i Gudbrandsdalen i Lars Myttings ovanligt bilcentrerade roman Hästkrafter. Han har hoppat av tekniska högskolan och driver sin tämligen gammaldags bensinstation med lusten att hjälpa kunderna och meka med bilar han gillar som drivkraft snarare än lönsamheten. Motsatsen gäller den kvinnliga Hydro-hydran, höll jag på att säga, som lurar skjortan av honom både sexuellt och ekonomiskt.
Erik är ett typexempel på det som i Sverige uppfattas som machobetonad och lite trög norrländsk efterblivenhet. I hans miljö gäller det att vara stark och praktisk och lite traditionell, och livet kretsar kring bilar, älgjakt och harrfiske, countrymusik och drömmen om de snygga tjejerna som bara vill flytta från bygden. Mytting försöker visa hur en av dessa män kan se ut inombords, och porträttet är åtminstone hyggligt trovärdigt även om det inte går riktigt på djupet. De kvinnliga andraplansfigurerna är lite mer schablonartade, men själva den sociologiska problembilden känns omedelbart igen från norsk och nordsvensk glesbygd.

Det är sällan man stöter på en så utförlig skildring av bilreparationer och motormodeller i en roman, och till en början känns texten inte så intressant för icke-experter (Lars Mytting själv är f ö utöver journalist också specialist på märket Jaguar plus musik och högtalare, så han vet solklart vad han skriver om). Men det tar sig med allmänintresset när existentiella saker som erotik och ekonomiska vågspel kommer med i bilden. Mytting känner en viss nostalgisk sympati med småsamhällenas halvgamla "gampojkar", med deras byteshandel och ölande, stolthet över ett rejält gjort jobb och dolda vemod över den flicka som var "borta som ett spacklat rosthål i chassiramen". De moderna konsulterna som kallar mackarna för "trafikrelaterade lösningar för vägfarande? är han däremot klart ironisk mot.

Precis samma motvilja mot amerikaniserad försäljarjargong finns i Ida Jessens närbesläktade men ett par snäpp mer välskrivna roman ABC. Här är grundkonflikten ännu skarpare och klarare: den något timide och anonyme tjänstemannen Joachim råkar ut för den frånskilda barnskötaren Susan, som är lika mycket bokens bov och ragata som han är dess snälle och rörande hjälte. Det är nog så att Ida Jessen velat visa att kvinnor inte alltid är förtryckta utan ibland på sitt sätt och på ett annat plan kan hunsa grovt med sin motpart. Här gäller det framför allt vårdnaden om det gemensamma barnet, som Susan utesluter Joachim från på ett ovanligt otäckt och spontant råbarkat sätt. Som inlägg i debatten om könsroller och skilsmässokriser är ABC rättframt frän och full av snitsigt återgivna repliker, samtidigt som den nog överdriver det danska samhällets tendens att se mödrar som barnavänligare än fäder. Jessens berättelse flyter lite ledigare än Hyttings och de personliga relationerna står tydligare i centrum. Liksom Hytting kan hon konsten att öka tempot och spänningen mot slutet, och i båda fallen är det en ekonomiskt havererad men psykiskt inte helt knäckt man som går mot en oviss framtid på slutsidorna.

Som symbol för hur samhället i stort utvecklas just nu stämmer nog inte någon av de här böckerna, men de ger glimtar av en verklighet som också finns i det sakta borttynande manssamhället. Den som mest intensivt och agitatoriskt tycker synd om åtminstone somliga män är den kvinnliga författaren, Ida Jessen, men hon kan nog inte för den skull kallas maskulinist utan möjligen humanist.

Glimtar ur en sällan beskriven verklighet

Två nya romaner, norske Lars Myttings Hästkrafter och danska Ida Jessens ABC tar upp somliga mäns könsrelaterade svårigheter i vår tid, konstaterar Tore Winqvist.