Dewey Decimal har det en smula tufft. Hans värld har inte bara drabbats av en pandemi som får svininfluensan att likna en lätt förkylning, hans hemstad New York har även varit målet för en massiv terrorattack som slagit USA:s ekonomiska system i spillror. Attacken, som ironiskt nog inträffade på alla hjärtans dag, har gjort New York till en spökstad, världens mest spektakulära kuliss där ett fåtal vindpinade själar fortfarande stretar sig fram.
Dewey själv har glömt sitt riktiga namn, men bär på minnesfragment som skvallrar om en militär bakgrund. Han lider av tvångsföreställningar och paranoia, och förtjänar sitt levebröd genom att utföra ”ärenden” åt stadens distriktsåklagare – ofta med dödlig utgång. En dag får han i uppdrag att undanröja en emigrant från forna Jugoslavien som lyckats norpa åt sig för mycket makt. En undanröjning av det enklare slaget, som snart börjar växa och bli något mycket större.
Amerikanen, A Camp-medlemmen, filmmusikern och Nina Persson-maken Nathan Larson debuterar som författare med Dewey Decimal. Romanen är full av ingredienser vi sett förut – ramverket är en dystopi av ganska ordinärt slag och Dewey själv bär drag av en revolverman från Vilda västern, nu placerad i vår nära framtid. Stilen är så hårdkokt den kan bli inom noirgenren och berättelsen bär drag av både kriminalhistoria och thriller, med viss samhällskritisk udd.
Nyskapande skulle jag alltså inte kalla Dewey Decimal. Handlingsförloppet är dessutom ganska lätt att räkna ut i förväg och upplösningens vändning är något av ett väntat ”jaha”. Men Larson har bra driv i skrivandet, och romanen är trots sina tillkortakommanden rolig att läsa, han lyckas göra helheten större än de var för sig rätt klyschiga delarna.
Jag kan inte direkt påstå att jag redan nu längtar tills nästa del i den utlovade trilogin kommer, men jag kommer nog att ta mig an den. Något hos karaktären Dewey Decimal inbjuder till mer.