Genom samtidens brus

Lyra Ekström Lindbäcks "I tiden" är en klassisk utvecklingsroman i vår tid. Men berättelsen spretar, skriver Amanda Setterwall Klingert.

Aktuell. Romanaktuella Lyra Ekström Lindbäcks förra bok, ”Ett så starkt ljus” (2014) nominerades till Augustpriset.

Aktuell. Romanaktuella Lyra Ekström Lindbäcks förra bok, ”Ett så starkt ljus” (2014) nominerades till Augustpriset.

Foto: Vide Koli

Litteratur2016-04-02 11:15
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att fånga en tid och samtidigt leva i den har aldrig varit en lätt sak. Böcker med sådana ambitioner kan efter bara ett par år få en instängd doft: något i övergången från liv till litteratur har skurit sig. Berättelsen blev kvar i sin tids luft och kunde inte, som syftet var, transportera den till framtiden. Extra avgörande är denna förmåga för verk som har som huvudsyfte att just nagla fast en tidsanda.

”I tiden” är Lyra Ekström Lindbäcks tredje roman, vid sidan av hennes verksamhet som skribent och kritiker. Debuten ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” blev väl mottagen, och ”Ett så starkt ljus” från 2014 nominerades till Augustpriset.

”I tiden” utspelar sig i vårt samtida Stockholm. Christoffer är snart trettio, och på ytan är hans liv lyckat. Han skriver för en välkänd modetidskrift, har många vänner och åker på creddiga visningar och resor. Han har vackra kläder av rätt märken. Allt han drömde om som yngre har gått i uppfyllelse. Ändå känns allt fel. Han sökte sig till modebranschen av nyfikenhet och i jakt på spänning och skönhet. Nu är det ett jobb, och ett stressigt sådant. Allt går på rutin och samtidigt är Christoffer alltid tillgänglig, har alltid fasaden på plats.

En dag kollapsar Christoffer under ett redaktionsmöte, och under den tid som följer ställs livet på sin spets. Vad är syftet med det han gör? Och kan han finna skönheten igen?

På ett plan är ”I tiden” en klassisk utvecklingsroman, en skildring av en livskris som hade kunnat utspela sig varsomhelst. Samtidigt är berättelsen tätt bunden till dagens Stockholm, främst de kreativa branscherna. Frilanslivets skymningsland mellan arbete och fritid skildras med insiktsfulla detaljer. Alla fotar varandra och umgänget handlar om positioner, samtidigt som alla söker något speciellt och äkta.

Ekström Lindbäck är noga med att inte framställa modebranschen som ”ytlig”. Tvärtom, att argumentera emot denna trötta kliché är ett av bokens tydliga ärenden. Flera gånger understryks att mode är konst och att det inte är fel att vilja ”bära ett namn” i bemärkelsen ett klädmärke. Som motståndare fungerar en enda av Christoffers bekanta, som knappt ”ser skillnad på en skjorta och en blus”, men alla övriga – och de är många – är på estetikens sida. De är skribenter, copywriters, fotografer eller klädskapare.

Här ligger kanske bokens största problem. En mängd namngivna personer liksom bara finns, för vaga för att jag ska bry mig om dem men för tydliga för att kunna ignoreras. De saktar in berättelsen och får den att spreta och halta. Det är synd, för det finns glasklara stycken också, upplevelser av tidens gång och vägen till det inre genom det yttre. När Christoffer slutligen hittar ett sammanhang som tar honom vidare är det ingen slump att det involverar analogt fotografi och utflykter till förorten. Hipsterklyschor, men längtan är äkta: att återvända till tonårens rike av ouppfyllda drömmar, världen innan allt förverkligades och slutade glittra.

Jag respekterar verkligen Ekström Lindbäcks ansats att skildra dessa vuxenblivandets erfarenheter specifikt för vår tid och generation. Men ”I tiden” kanske hade behövt lite mer, ja, tid, innan den trycktes fast mellan pärmar. Då hade man kunnat se vad av samtidens brus som får den att klarna och vad som mest grumlar den. Om några år, när tiden inte längre flyter fritt mellan den här bokens pärmar och luften omkring, vet vi vad den faktiskt lyckats fånga. Till dess är ambitionen i sig lovvärd.

Litteratur

I tiden

Lyra Ekström Lindbäck

Modernista