Generöst och underhållande

Hösten 1874 skrev August Strindberg konstkritik i Dagens Nyheter. I flertalet artiklar behandlar han det då helt nya landskapsmåleriet, särskilt kom Per Ekströms måleri att imponera på författaren: "Herr E. var en av de första, som antogo det nya sättet, och detta icke av nyhetsbegär eller genom auktoritetstro, utan emedan detta sätt just lämpade sig för framställningen av det slags natur han blivit uppfödd vid. Ett landskap på Södra Ölands kust är endast färg."Väl sammanhållet resonemangPer Ekström blev en av de mest konsekventa impressionisterna inom svenskt måleri, han undersökte solljuset och landskapets förändringar i sina verk. I en nyutkommen bok skriver Teddy Brunius levande och fritt om ölänningen, bohemen och konstnären Per Ekström, en bok utgiven i samarbete med Per Ekströmmuseet.Det är en rikt illustrerad bok, som utgör ett tydligt konsthistoriskt porträtt — Teddy Brunius, professor emeritus i konstvetenskap, kan förstås sin konsthistoria och för väl sammanhållna resonemang med konsten i centrum.21 år gammal började Per Ekström att studera på Konstakademien i Stockholm, året var 1865. Den unga generation målare som Per Ekström kom att tillhöra befann sig i en spännande brytpunkt, där det ateljébundna landskapsmåleriet höll på att ersättas av impressionismens utomhusbaserade landskapsmåleri. Bland Per Ekströms generationskamrater kan nämnas Carl Fredrik Hill, Ernst Josephson, Carl Larsson, Axel Lidman och Victor Forsell. Trots att det traditionella landskapsmåleriet med de brunmurriga nyanserna var väl rotat utgjorde den franska impressionismen en stor lockelse för dessa unga svenska konstnärer.Med samtida vittnesskild-ringar förmedlar Teddy Brunius en levande bild av Per Ekström. Till utseendet beskrivs konstnären som "välväxt, mager och skön som en Don Juan". Till sättet berättas att "han hade en sammanbiten envis besatthet som konstnär, men var annars helt balanserad som människa, präglad av ett sunt bondförstånd".Med ett måleri lika fritt som okonventionellt lär konstnären ha blivit en legend bland sina studiekamrater, då han attackerade duken med knogar, fingrar och penslar om vartannat.Under ungdomsåren kom vänskapen mellan Per Ekström och August Strindberg att betyda mycket för dem båda. Främst var det Ekström som hade inflytande på Strindberg och hans måleri. Strindbergs agerande som konstkritiker gjorde honom väl insatt i och intresserad av Ekströms måleri, han skrev mycket om konstnärsvännen. Teddy Brunius är noggrann i sitt återgivande och levandegör vänskapen de två konstnärerna emellan genom att ha med flera citat. Att det är Per Ekström som fått stå modell för Strindbergs karaktär Sellén i Röda rummet är en av många små anekdoter och berättelser som författaren delar med sig av.Det vibrerande ljusetSamtiden kring den unga generationen konstnärer upplevde detta impressionistiska måleri som skissartat och oavslutat — moderniteten låg dock just i själva penselskriften, hur färgskikten och penselstrykningarna kom att nyttjas på ett helt nytt sätt. Uppfattningen att det skulle vara något slumpartat över de impressionistiska verk som tillkom från nästintill varje träddunge kunde inte vara mer felaktig — impressionismens undersökning av naturen var högst vetenskaplig. Liksom Claude Monet laborerade Per Ekström med samma motiv under olika tidpunkter under dagen, för att se vad ljuset och solen gör med landskapet.Med samma enträgna undersökande arbetade konstnärsbohemen utanför Paris, men främst i Normandie för att fånga det vibrerande ljuset, diset och solen. Under svåra förhållanden ägnade han sig åt måleriet under sina 15 år i Frankrike. Väl i Sverige igen bosatte sig Per Ekström bl a på västkusten och i Stockholm, innan han återvände till sitt föräldrahem på Öland. Per Ekström blev lyckligtvis uppmärksammad för sitt måleri under senare delen av sitt liv. Han kunde med flertalet guldmedaljer från olika världsutställningar, samt kungliga inköp och stipendier i ryggen, som äldre leva gott på sitt måleri.Reflexer som ger "vibrato"Teddy Brunius skriver fritt utan noter, men tar hjälp av de kritiker och konstnärsvänner som vistades i Sverige eller kring konstnären. En hel del slarv med stavfel och konsekvensfel ger onödiga avbrott i läsningen, men bokens innehåll är allmänbildande och underhållande. Författaren är tydlig i sitt syfte att tydliggöra konstnären Per Ekströms viktiga roll inom svenskt måleri. Han konstaterar också att Per Ekström med sina val av landskapsmotiv, med skildringar av reflexerna av solen i motljus och med den penselskrift som ger målningen vad konstnären själv kallade för "vibrato", lyckades nå en egen art av impressionism.Boken om solmålaren ger en tydlig bild av denna impressionism, men ger också en generös skildring av den konstepok som kom att förändra hela det efterföljande 1900-talets konsthistoriska utveckling.