Gammal affär i nytt ljus

På morgonen den 13 juni 1952 lättade en DC-3:a med åtta mans besättning från Bromma flygplats och satte kurs mot Östersjön. Det superhemliga uppdraget bestod i att bedriva radarsignalspaning mot Sovjetunionen på uppdrag av FRA (Försvarets radioanstalt) och ett antal västliga säkerhetstjänster. Ungefär klockan 11.30 sköts DC-3:an ner av ett sovjetiskt jaktplan några tiotal kilometer nordost om Gotska Sandön. Åtminstone fyra i besättningen dödades direkt medan några, som hann hoppa i fallskärm, senare omkom i vågorna. Den 16 juni sköts ett Catalinaplan, som spanade efter överlevande och spillror från flygplansvraket, ner på sovjetiskt territorialvatten väster om Dagö. Den besättningen, som bestod av sju man, kunde räddas av det västtyska lastfartyget Münsterland som blev vittne till nedskjutningen.

Ett kompakt mörker omgärdade "Catalinaaffären" under hela det kalla kriget. De svenska och sovjetiska DC-3-kommissioner, som arbetade under åren 1991-92, bidrog till att kasta ljus över den tragiska incidenten men kunde inte räta ut alla frågetecken. Den 10 juni 2003 lokaliserades flygplanet av sjömätningsfartyget Triad på 120 meters djup efter tre års sökande. I mars 2004 togs vraket upp av ubåtsbärgningsfartyget Belos och fördes till Berga örlogsbas för en teknisk undersökning.

Om Catalinaaffären handlar boken Hemliga förbindelser som publiceras i dagarna. Författaren, journalisten Roger Älmeberg, är son till flygaren Alvar Älmeberg som var pilot på den nedskjutna DC-3:an.
Dödsfall drabbar alla familjer förr eller senare. De flesta förmår ta itu med sorgearbetet och kan sen gå vidare i livet. Men när människor försvinner spårlöst och oförklarligt, som DC-3:ans besättning gjorde, blockeras ofta de naturliga sorgeprocesserna. Bara en av de åtta unga änkorna gifte om sig, skriver Älmeberg. I boken tecknar han ett porträtt av den försvunne fadern och beskriver sin långa kamp för att få veta vad som hände. Men det finns nästan inga personliga dokument att bygga en berättelse på. En handfull vykort till hustrun och en kvarglömd kalender från olycksåret där den fåordige spionflygaren gör små noteringar. Av levnadsteckningen har det blivit en historisk exposé över Sverige, och regeringens hemliga säkerhetspolitik, under det första efterkrigsdecenniet. Här några axplock från boken.
Från baser i Balticum kunde de sovjetiska radaroperatörerna följa den svenska "ankans" flygningar från dag till dag. Ankan var ryssarnas smeknamn på den spionageutrustade DC-3:an. Naturligtvis visste KGB, den sovjetiska säkerhetstjänsten, att den USA-ledda västalliansen upprättat ett avlyssningssystem som sträckte sig längs hela sovjetimperiets gränser från Berings sund i öster till Kirkenes och Norra ishavet. De visste också att Sverige skötte radarsignalspaningen från Liepaja på den lettiska västkusten till Finska viken och att svenska jaktplan, med bas på F21 i Luleå, bland annat bedrivit fotospaning över Baltikum och sovjetiska Karelen sedan andra världskrigets slut. Den 9 juni 1952 inledde den sovjetiska östersjöflottan en stor marinövning som skulle pågå i nästan två veckor. Ordern att skjuta ner den svenska DC-3:an, som närmade sig övningsområdet mellan den estniska kusten och Gotska Sandön, kom från högsta ort i Moskva.

Det kalla kriget började, har det hävdats, redan under det andra världskrigets sista år. I det uppmärksammade Fultontalet, som Winston Churchill höll den 5 mars 1946, kunde han konstatera att en järnridå dragits ner över Europa från Szczecin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet. Under 40-talets senare hälft, när det kalla kriget närmade sig fryspunkten, krympte manöverutrymmet alltmer för det neutrala Sverige. I början av 1949 gick Norge och Danmark med i Nato. Samma år bildades också Cocom, de västallierades samarbetsorgan för exportkontroll, som förbjöd vidareexport av strategiska varor till sovjetblocket. Just cocomavtalet, som Sverige avstod från att underteckna med hänvisning till neutraliteten, blev snabbt ett allvarligt problem för det svenska näringslivet. Särskilt flygindustrin var helt beroende av amerikanska patent och högteknologiska komponenter från Natoländerna.

I början av 1951 intensifierades det militära samarbetet mellan Sverige och Storbritannien och på hösten samma år påbörjades hemliga förhandlingar med USA om ett vapenavtal. Sovjet, som bland annat hade tillgång till Stig Wennerströms spionrapporter, visste precis vad som hände i det fördolda. Älmeberg sätter in Catalinaaffären i den kontexten och menar att nedskjutningen av DC-3:an tolkas som en varning till Sverige. En rubbning av den europeiska maktbalansen, som missgynnade östblocket, sågs inte med blida ögon i Moskva.
Kvarlevorna av fyra män återfanns i den bärgade DC-3:an. Piloten Alvar Älmeberg var en av dem. Sommaren 2006 genomfördes en begravningsceremoni på Galärkyrkogården i Stockholm. Den halvsekellånga jakten på en far var äntligen till ända. Hemliga förbindelser är en informationstät och gripande bok som kastar ljus över en farofylld epok i Sveriges historia.

Gammal affär i nytt ljus

Sonen till piloten Alvar Älmeberg har skrivit en informativ och gripande bok som kastar ljus över Sverigen kalla krigshistoria, skriver Carl Johan Gardell.