Gäckande omtagning av all världens deckargåtor

Alain Robbe-Grillet är åter i ropet. För tre år sedan gav författaren till klassiker som Stenögonen och I labyrinten ut sin första roman på tjugo år, La Reprise, som i Frankrike blev en otippad bestseller. Hans experimentella 60- och 70-talsfilmer visas som bäst på Cinemateket, och helt nyligen valdes den idag 81-årige författaren och auteuren in i franska akademien.När La Reprise nu utkommer på svenska i Anders Bodegårds mycket fina översättning kan man konstatera att Robbe-Grillets återvändande till romankonsten är ett återvändande till en scen vars tiljor han själv delvis lagt. Mycket av det tankegods som Robbe-Grillet lade fram i sitt 60-talsprogram För en ny roman har genomcirkulerats av postmodernismen och idag införlivats i mainstream-romanen. Den traditionella roman som Robbe-Grillet, Nathalie Sarraute, Michel Butor och andra företrädare för "den nya romanen" fronderade mot finns inte mer.Med undantag för en och annan amerikansk nostalgiker är de stora berättelserna, den allvetande berättaren och den psykologiska realismen sedan länge utrangerade ur litteraturen, till förmån för just de instabila, decentraliserade romankonstruktioner som Robbe-Grillet förespråkade: romaner som bättre kunde spegla det moderna samhällets pluralism, mer osäkra skildringar av en obegriplig värld där alla samband och gemensamma värdegrunder tycks ha gått förlorade; en litteratur där tolkningen överlåts åt läsaren och sanningen alltid är relativ.Stor litterär händelseAtt som på bokfliken kalla La Reprise för en "ny nouveau roman" är sålunda lite anakronistiskt. Det är en roman, helt enkelt. Och som sådan sopar den golvet med det mesta av konkurrensen. Omtagning, som den ganska korta berättelsenheter på svenska, är tvivelsutan en av bokårets stora händelser.Robbe-Grillets filmer och böcker lånar ofta drag från agentromanen, den hårdkokta deckaren och film noir. Här excellerar han i dem, och det märks att han haft roligt. Dubbelgångare, spegeleffekter och lösmustascher, fala kvinnor och blodtörstiga nazister, mord, kidnappningar och sadistiska sexlekar är viktiga ingredienser i den alltmer sinnesförvirrade rapport som romanens berättare, en man som inledningsvis går under namnet Henri Robin, nedtecknar för att försöka skingra den "cerebrala dimma" som omger honom i efterkrigstidens Berlin.Ett oskrivet bladPrecis som i Christopher Nolans film Memento vaknar Henri Robin upp varje morgon som ett oskrivet blad, med inga eller mycket diffusa minnen av vad det är som försiggår runt omkring honom, på den till dockaffär förklädda bordell där han kanske är gäst, kanske hålls fången och drogas. Han vet bara att han har ett jobb att sköta, och skrider genast till verket. Exakt vad jobbet går ut på vet han inte, bara att han ett par dagar tidigare har anlänt till Berlin på uppdrag av den franska underrättelsetjänsten för att bevittna, stoppa eller kanske begå ett mord på en på före detta nazistofficer — det faller honom aldrig in att fråga.Sökandet leder honom till officerens före detta hustru, Jo Kast, och dennes 13-åriga dotter Gigi, som prostituerar sig på den bordell som modern driver. Henri Robin förälskar sig i dottern samtidigt som han låter sig utnyttjas som sexslav av modern. När det uppdagas att den tyske officeren, som Robin nu anklagas för mord på, kanske är hans egen far, Jo Kast (läs Iokaste) kanske hans mor och Gigi (läs Antigone) föjaktligen kanske hans halvsyster, står det klart att Robin blivit huvudperson i ett urgammalt blodsdrama.Hitchcock och de SadeTiteln syftar på just detta. Allt i boken är omtagningar eller upprepningar, en litterär cocktail. Förutom scener och motiv från Hitchcock, Le Carré, Graham Greene, de Sade och Robbe-Grillets tidigare filmer och böcker, upprepas själva historien i vindlande fotnoter, där ytterligare en gåtfull berättare tillrättalägger den förvirrade agentens rapport och kommenterar hans psykiska förfall, vilket ger skeendet en intressant och ofta komisk sidobelysning. Men framför allt är Omtagning en upprepning av Robbe-Grillets egen debutroman Suddgummina från 1953, en underfundig variation på världens äldsta kriminalroman, Sofokles drama om Oidipus — som i sin tur är en upprepning av den profetia dramat kretsar kring.Vacker prosaAtt all litteratur skapas av annan litteratur är en sanning som många författare i sin strävan efter originalitet inte vill kännas vid. Med sin nya, mycket fascinerande och intill slutet gäckande omtagning av all världens deckargåtor inskärper den nya romanens farfar, än en gång och på en prosa vackrare än någonsin, att förnyelse inte är en fråga om vad som berättas utan hur det berättas: "De gamla orden som alltjämt redan yttrats upprepar sig, berättar alltjämt samma gamla historia; från tidevarv till tidevarv tas den om än en gång, och är alltjämt ny ..."