Fyndig drift med deckargenren

I en deckare brukar mördaren avslöjas först på slutet för att sedan ställas till svars för sina mer eller mindre blodbesudlade hyss.
Att inleda med gärningsmannens begravning hör inte till vanligheterna. Inte heller att alla inblandade samlas redan i början för att tömma fångsten efter notvarpet och peka ut de riktigt fula fiskarna.
Men så är det också en anti-deckare Stewe Claeson skrivit med sin i dagarna utgivna roman Mördaren är död med den flertydiga undertiteln Roman om ett brott och om Hallands söner.
Stewe Claeson är en av svensk litteraturs mest hantverksskickliga författare och han rör sig obesvärat genom tid och rum. Ibland flyttar han sig tillbaka till romersk antik eller svensk medeltid. Lika hemmastadd är han i det begynnande 1900-talet med dess framväxande arbetarrörelse som i Esaias Tegnérs tidsålder.

Om den sistnämnde handlar romanen Rönndruvan glöder, med vilken han gjorde ett bejublat framträdande på Bokens dag i Uppsala 2002, då han även tilldelades Siripriset.
Den nya boken är en sannskyldig hyllning till den svenska sommaren och att den utspelas i vår egen tid anges med markörer som klimatdebatt, EU-val, ekonomisk kris och det försvunna Air France-planet över Sydatlanten.
Att vända upp och ner på deckargenren är huvudsyftet. Men den som har litterärt spårsinne kan även hitta referenser till såväl Camus och dennes Främlingen, Pär Lagerkvist och Anders Österling som till Leo Tolstoj och Hjalmar Bergman.
Mottot till Anna Karenina om de lyckliga och olyckliga familjerna rådbråkas med samma envishet som Farmor går till rätta med Vår herre i Bergmans roman.
Stewe Claeson skulle heller inte vara den han är, om han inte tog upp några av de teman som följt honom genom hela författarskapet som frågorna om vad vi gör med våra liv, om familjemönster, människans gåta, livets oberäkneligheter, fadersrollen, problemen om lögn och sanning och inte minst kärleken.
Även om deckarintrigen nog allra mest syftar på genren i dess helhet är det inte utan att den har en hel del Nessertycke.
Handlingen utspelas i Skåne där sex bröder och deras familjer för skeendet framåt. Efter familjeöverhuvudets död hittas en efterlämnad bekännelse och denna händelse sätter igång det mentala jordskred som ställer allt invant från det förflutna på huvudet.

Stewe Claesons berättelse är precis så spännande som en deckare skall vara och dess drift mycket fyndig med den litteratur som just nu seglar i exempellös medvind. Man har hela tiden roligt i författarens sällskap.
Men, som sagt, Claesons roman ger samtidigt mera tuggmotstånd och åtskilligt mera att fundera över än vad alstren i genren i gemen brukar göra.
Sedan kan man naturligtvis också fråga sig vad vi skall ha alla kriminalserier på tv och alla deckare till.
När händelserna för närvarande i exempelvis Japan och i Libyen erbjuder betydligt mera av autentisk dramatik. Den frågan finns hela tiden underförstådd i Stewe Claesons bok.