Fursten i ny kostym
Machiavellis Fursten har kommit i svensk nyöversättning. Vem som i dag kan ha praktisk nytta av att läsa boken är ovisst, skriver Staffan Bergsten.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den store Fredrik är inte ensam i litteraturen om fördömandet av detta renässanserans klassiska verk om den politiska maktens utövande. På Shakespeares tid var det redan allmänt ökänt. Edmund, oäktingen, som hycklande intrigerar mot kung Lear, förfäktar åsikter som man menar att Shakespeare fått från Machiavelli, direkt eller indirekt. Men hur rättvis är domen över den italienske statsfilosofen? Grundar den sig möjligen på tendentiös felläsning? Redan på 1700-talet började rehabiliteringen, och den som senast på svenska verkar för upprättelse är Marco Morner i en lång inledning till den av honom utförda nyöversättning som kommit ut i vår.
Vad Machiavellis råd till furstar går ut på är, kort uttryckt, att fixera sina mål och sedan vara realist. Människan är varken ond eller god av naturen, alla strävar efter sitt och ska det bli någon ordning i en stat måste fursten lämpa och läga och manipulera så gott det går. En duglig furste är både lejon och räv, både stark och listig. Lugnande löften till allierade och folket håller man så länge de fyller sin uppgift.
Det kan låta cyniskt men samtidigt avväpnande realistiskt. Man bör också hålla i minnet den specifika historiska situation som betingade Machiavellis teorier. De små stadsstater med republikanskt styrelseskick, som till exempel hans hemstad Florens, försvagades av inbördes fejder mellan rivaliserande släkter och partier, och stormakterna Frankrike och Spanien utgjorde ett ständigt hot utifrån. Som erfaren diplomat i staden Florens tjänst visste Machiavelli vad han talade om. Den lösning han såg för sig var ett enat Italien, och ett viktigt steg var skapandet av effektivt styrda småstater. Till det behövdes det furstar med makt och myndighet men också klokhet. På vägen till detta mål måste man vara beredd att tumma på de etiska principerna. Det är väl så politik ser ut än idag, även om dess utövare är kända för att beslöja verkligheten med fagert tal.
Det som gjorde Fursten så anstötlig när den publicerades 1532 var det sätt den skilde sig från traditionella skrifter om den ideala regenten och hans fostran. Furstespegel kallas genren som med antika anor odlades flitigt under medeltiden och renässansen. Dessa speglar, där fursten kunde se sin egen idealiserade bild, genomsyrades av etiska normer och vacker retorik. Lägg därtill den då allmänt omfattade läran att en kung verkar av Guds nåde och är ansvarig endast inför Honom, så är det lätt att förstå det elaka rykte som drabbade Machiavelli. Enligt honom befattar sig Gud inte med politik, och hur det går till när han någon gång gör det kan man läsa i Gamla Testamentets berättelser om folkmord i Jahves namn.
Vem som i dag kan ha praktisk nytta av att läsa Fursten är ovisst. Kanske de makthavare som strävar att skapa stabila statsbildningar på Balkan eller i Afrika och Mellanöstern. Nyöversättningens utgivare, bokförlaget Natur & Kultur med gamla folkbildaranor, tänker sig en annan målgrupp: deltagare i de inom näringslivets olika branscher så populära kurserna i ledarskap. Till deras tjänst ger förlaget ut en speciell upplaga parallellt med den som ingår i den respektabla serien Levande litteratur. Titeln Fursten kompletteras där med underrubriken "Möjligheterna, Makten, Moralen" samt "26 klassiska råd". Och inte nog med det. Huvudupplagans omslagsporträtt på Machiavelli ersätts med ett foto av en anonym, modernt kostymklädd herre med högdragen uppsyn.
Är svenska företagsledare så obildade att de går på sådant? Kanske är det realistiskt att inte mäta deras sinne för historia i sekler utan i dussin år. Dagens furstar in spe är visst bra på årgångswhisky.
En ny bok
Niccolò Machiavelli
Fursten
Översättning och inledning Marco Morner
(Natur & Kultur)
Niccolò Machiavelli
Fursten
Översättning och inledning Marco Morner
(Natur & Kultur)