Calamity Jane är en av de mest mytomspunna Vilda Västern-hjältarna. Hennes liv har skildrats många gånger. På film har hon spelats av såväl Doris Day som Jane Russell och Anjelica Huston. Själv har jag nog några seriealbum om Lucky Luke att tacka för en första kontakt med namnet. På senare år har hon dykt upp i tv-serien Deadwood.
Så Bo Gustavsson är inte ute på obruten mark när han skriver hennes historia i Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane, den tredje delen i ett projekt kallat Ödestrilogin - en svit om historiska personers livsöden. Mycket av det som är känt om henne kommer från hennes egna skrifter, vars sanningshalt ibland är omtvistad.
Vad jag kan förstå håller sig Bo Gustavsson nära de fakta som är kända om henne, även om just osäkerheten om vad som är sant eller inte också blir en poäng ibland. Här finns Wild Bill Hickok, som var hennes stora kärlek. När han sköts till döds var det hon som jagade fatt på den skyldige med en köttyxa, en episod Gustavsson har med i boken (den hör dock till det som har ifrågasatts).
Vi möter henne i Buffalo Bills show och på salooner eller ridande på hästen Satan. Det är en hård tillvaro som beskrivs, våldsam och ofta alkoholindränkt. Men boken har också känsliga partier, till mycket annat var olycklig kärlek ett väsentligt inslag i Calamity Janes liv. Hennes känslor för Hickok var nog inte besvarade i samma utsträckning. Breven till dottern är också i det avseendet ett viktigt inslag i berättelsen – en tid för andhämtning och reflexion i en bok med annars högt tempo.
Det är spännande läsning, mestadels är texten ett slags prosalyrik som driver fram över sidorna likt en frustande häst på prärien. Stilvariationen är stor och oftast av godo då den bidrar till livfullheten. Ibland är stilbrotten mer svårbegripliga - plötsligt inskjutna dikter med ganska hög abstraktionsnivå hämmar snarare än lyfter läsningen. Behållningen är framför allt en enkel historia om ett fascinerande, tragiskt och märkligt livsöde.
Bo Gustavsson är kritiker i UNT, därför recenseras hans bok av Daniel Erlandsson, Östgöta Correspondenten.