Bengt Ohlssons ogenerade begär efter läsarens identifikation har ibland lett till en väl småputtrig psykologisk realism och en form som bönat om ett inspirerat sabotage. Naturligtvis har det också lett till Augustpris – själva institutionen för den typen av litteratur.
Men om han i sina tidigare verk för det mesta ändå hållit sig upprätt i balansgången på gränsen till det konventionella och banala så klampar han nu över den med nya romanen "Swing".
Boken handlar om Åke som är slöjdlärare och Hanna som jobbar på ett läkemedelsföretag. Tillsammans har de en tonårig dotter. Deras liv är fint, eller åtminstone helt okej. De trivs med varandra. Men någonting har lämnat relationen: det spännande sexet, det som jämte rätt adress och rätt råvaror i matlagningen blivit vår tids viktigaste statusmarkörer.
De bestämmer sig därför, på Hannas initiativ, för att söka lyckan på en swingerklubb. Och inte nog med det. En tid efter besöket åker de hem till ett av de swingerpar som de lärde känna för lite spaghetti vongole och, tja – ”förutsättningslöst” är villkoret, men alla inblandade vet ju hur det kommer att sluta.
Det blir en omtumlande erfarenhet. För Åke som egentligen inte alls ville till någon klubb men som gick med på det för att bryta det mönster av passivitet och bekvämlighet som blivit hans roll i relationen. Nu upplever han begäret till en annan kvinna. Och för Hanna som en gång hade skådespelarambitioner och inte helt kan förlika sig med det halvlunkande vaneliv som blev hennes. Nu frigörs hon plötsligt sexuellt och existentiellt. Åtminstone för stunden.
Men vad blir resultatet av deras upplevelser? Frågan lämnas öppen.
Bengt Ohlsson skriver smidigt och effektivt. Texten rymmer ingen friktion, man behöver aldrig stanna upp och riskera att hamna på efterkälken. Ofta är det rent av spännande – och hela tiden lika hopplöst förutsägbart.
Jag följer Åkes och Hannas inre monologer, de hårda och allmängiltiga striderna mellan vad man vill och vad man bör, mellan begär och rationalitet, och det enda jag ser är konstruktionen. Litteraturen. Texten. Monologerna är lika prudentliga i syntax och logik som författarens krönikor i Dagens Nyheter.
Hanna ska mikra torsk: ”Hon tänkte på hur fiskarna hade simmat i havsdjupen med sina tomma runda ögon och inte önskat något annat. Men de hade dragit fel i det gudomliga lotteriet. Och jag då, tänkte hon. Hur drog jag?”
Nej, jag tror inte på det där. Jag tror inte på någonting i "Swing".