Frihetens kompromisslöse väktare

Med romanen Midnattsbarnen 1983 med handlingen förlagd till det dygn då Indien upphörde att vara en brittisk koloni, blev Salman Rushdie ett namn i världslitteraturen. Med romanen Satansverserna sex år senare blev hans namn och ansikte för all framtid förknippade med fundamentalisters och terroristers angrepp på det fria ordet. Den muslimska fatwa som uttalades mot Rushdie gav återverkningar inte bara för honom som person och författare utan kom att påverka snart sagt hela världen.Frihetens förespråkareI dag 15 år senare, är Salman Rushdie en oförtröttlig förespråkare för tankens och ordets frihet, mot alla former av begränsningar, förtryck och förföljelse i religioners eller andra ideologiers namn. Sitt skönlitterära författarskap har han fortsatt, så också och med allt större frihet sina föreläsningar och resor. Och som skribent i tidningar och tidskrifter har hans röst hela tiden hörts, också under de första åren efter fatwan då han tvingades gå under jorden.I dag utkommer en volym där ett urval av Rushdies essäer, kolumner, artiklar och föreläsningar från åren 1992 till 2002 samlats, smidigt översatta av Hans Berggren.Generöst och personligtDet är en samling texter där man som läsare kommer människan och författaren Salman Rushdie nära. Generöst, välformulerat och ofta mycket öppenhjärtigt avhandlar Rushdie sina ämnen, vare sig det handlar om den ingåendeanalysen av filmen Trollkarlen från Oz, ett brandtal till romanens försvar eller en lättsam bekännelse om den fåfänga oviljan att bli fotograferad. Givetvis kommer författaren i flera texter in på den dödsdom som uttalades mot honom av extrema ayatollor, och i en stark essä skriver han om sin chock, förtvivlan och vrede när hans japanske översättare professor Igarashi mördades. Här ger författaren också mångra exempel på vad den påtvingade isoleringen innebar för honom personligen.I essän betitlad En alternativ karriär avslöjar den framgångsrike författaren att han egentligen hade velat bli skådespelare. Men några försök i genren blev tämligen misslyckade. Och i en lång text om fotboll bekänner han sin livslångakärlek till denna sport i allmänhet och Londonlaget Tottenham Hotspur i synnerhet. Mötet med detta lag blev en vändpunkt i 13-åringen Salmans liv, skriver han. Nyss anlända till England från Indien såg far och son Rushdie Tottenham Hotspur sopa banan med motståndarna, och, skriver Rushdie, "pojken som lämnade Spurs hemmaplan vid White Heart Lane efter slutsignalen var inte längre en åskådare. Han hade blivit fan."Kulturens ställningSådana texter med sina livfulla glimtar ur den nu 57-årige författarens liv är smakrika detaljer i en volym som naturligtvis har de mest innehållsrika rätterna inom de områden som berör frågor om kulturens ställning och frihet, mänskliga rättigheter, yttrande-, tanke- och religionsfrihet och inte minst konstnärens oinskränkta rätt till skapande frihet.I essän om romankonsten är Rushdie lysande i fråga om stilkonst och formuleringsförmåga, när han med auktoritet och pregnans talar till bokens och romanens försvar. Han tillåter dessutom litteraturen att vara exklusiv och smal:Ty litteratur, god litteratur, har alltid varit ett minoritetsintresse. Dess kulturella betydelse härrör inte från någon sorts krig om läsarsiffror, utan av att den lyckas säga oss saker om oss själva som vi inte hör från något annat håll.Och längre fram i essän, som i mycket utformas som ett försvar för den engelskspråkiga indiska litteraturen, heter det: "Det har aldrig varit viktigare att fortsätta att försvara de värden som gör litteraturens konst möjlig."De intellektuellas pliktHär formulerar Rushdie en av grundtankarna i hela in essäistik: de intellektuellas skyldighet att aldrig ge upp kampen för det han kallar "värden", det vill säga just rätten till tanke-, religions- och yttrandefrihet. Att det är en människa och författare som själv drabbats av en ideologi som inte erkänner dessa värden gör givetvis hans påstående ännu starkare.Av samma dignitet som frihetskravet — för konsten och för varje individ och stat — är kravet på skepticism. I ett tal ursprungligen riktat till amerikanska tidningsredaktörer betonar Rushdie skepticismen som en av de egenskaper som måste vara gemensamma för såväl tidningsskribenter som författare. Skepticismen omöjliggör frestelsen att ge efter för dogmatism och fundamentalism, menar Rushdie, och som den "gudlöse" skeptiker han är ger han många exempel på när denna egenskap åsidosätts med förödande resultat. Några av bokens texter har tillkommit efter 11 september, ett datum som onekligen ristades in i historien som just fundamentalismens triumf över det fria samhället.Om IndienMycket i Rushdies texter handlar av naturliga skäl om Indien. När det gäller 50-årsfirandet av självständigheten sällar sig Rushdie till skeptikerna: en självständighet som innebar att familjer och släkter delades genom uppkomsten av två stater, Indien och Pakistan, är inte mycket att fira, menar författaren. I sammanhanget passar han på att bjuda på en genomgång av den indiska samtida litteraturen. Att numera Nobelprisbelönade V S Naipaul inte är hans bäste vän var ingen nyhet; dock har Rushdie även flera goda ord att säga om denna världsmedborgare och hans litteratur.VärldsmedborgareFör just som världsmedborgare vill nog den indisk-brittiske Salman Rushdie betrakta sig själv. I en av volymens texter skriver han om den värdefullaste bok han har i sin ägo, nämligen det brittiska passet. Dokumentet som gör geografiska och sociala gränsöverskridanden möjliga skattar han allra högst, och bokens titeln, Överskrid denna gräns, är också ett sammanfattande tema för hela hans essäsamling. Dessutom är det rubriken på bokens avslutande tre längre texter, där inte minst avsnittet om passet är en av höjdpunkterna.De som tar öppenheten och friheten för given kanske inte värderar detta dokument lika högt, resonerar Rushdie:När man har luft nog att andas längtar man inte efter luft. Men när det börjar bli brist på luft som går att andas märker man snabbt hur viktig den är.Texten fortsätter med funderingar krig litteratur och språk, det sistnämnda inte minst som ännu ett exempel på överskridandet av gränser. Själv har författaren gått från sitt modersmål urdu till engelskan, och här slår hanfast att ett sådant gränsöverskridande får konsekvenser: "bytet av språk förändrar oss."Essän behandlar åter hoten mot demokratin och friheten och utmynnar i en formulering som kan läsas som en programförklaring:Om det var viktigt att stå emot dessa kulturella inskränkningar före den 11 september, är det dubbelt så viktigt nu. Konstens och intellektets frihet är nära förbunden med fri- och rättigheterna i samhället som helhet.Utmaningen för världens intellektuella blir att som "den moderna världens väktare" fortsätta att "försöka vidga friheten och minska orättvisorna".Intellektuellt redbarSalman Rushdies närmare 400 sidor tjocka urvalsvolym är ett synnerligen läsvärt dokument av en klarsynt, intellektuellt redbar och medveten iakttagare av världen, medmänniskorna och sig själv. Med nödvändig och nyttig distans och skepticism granskar han sin tid och dess värderingar, och det är bara på ett område (utöver den bekända kärleken till fotbollen) som han inte är distanserad: det är när det gäller humanismen som frihetens enda och viktiga garant.