Fräsiga reportage utan riktig grund
John Chrispinsson har dessvärre inte den utbildningsom krävs för att skriva en trovärdig bok om G A Reuterholm, skirver Torgny Nevéus.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Därefter listar han huvudpersonerna "enligt Reuterholm". Förteckningen är mycket personligt utformad. Några exempel: "Magdalena Rudenschöld —- Armfelts älskarinna, spion, slinka" , "Lovisa Ulrika —- drottning av Sverige, aktivt spöke" och "Pius VI —- påve, brevvän". Sedan följer till läsarens information en skiss över Reuterholms liv med dess flesta årtal från det han föddes 1756 på gården Svidja i Finland till dess han begravdes i Strängnäs domkyrka 1821. Håll med om att bokens anslag är nära nog perfekt!
I "Efterord" skriver Chrispinsson att berättelsen om Reuterholm är "lite sannare än det förtal han utsatts för i tvåhundra år. Artonhundratalets politiker och historiker konstruerade en nidbild. Han var mycket av det som dess borgerliga elit ogillade: adelsman, religiös, homosexuell och tveksam till de nya borgerliga samhällsidealen". I den bedömningen kan jag instämma. Även om 1900-talets forskare har ägnat problemet Reuterholm uppmärksamhet i olika sammanhang saknas ännu den inträngande biografin över denne mycket komplicerade politiker och människa.
Den viktigaste frågan måste vara följande: Hur kom det sig att denne man, som formellt inte hade någon central position - han var president i kammarrevisionen, en dåtida "generaldirektör" - enväldigt kunde styra Sverige från högsommaren 1792 fyra och ett halvt år framåt? Har Chrispinsson tillfredsställande lyckats ge ett svar på detta? Jag måste, med all respekt för hans insatser, säga att det har han inte.
Tidigare forskning har tryckt på att Reuterholm var nära vän till hertig Karl. Denne den döde kungens bror stod såsom förmyndare för unge Gustav IV Adolf inför åtskilliga svåra problem våren 1792. Sant är att Reuterholm hörde till den lilla krets av hertigens förtrogna som uppmanades att snabbt ställa upp. Sant är också att han visade stark beslutsamhet den första tiden. Han lyckades raskt utmanövrera motståndarna utan blodsutgjutelse. Men vänskapen med Karl bestod inte så länge förrän påtagliga motsättningar yppades dem emellan. Överhuvudtaget var svenskt politiskt liv under tiden 1792 - 96 ett sannskyldigt ormbo av konflikter. Ändå lyckades Reuterholm behålla makten.
Chrispinsson, som är en driven och uppskattad frilansjournalist, har rent ut sagt inte den rätta utbildningen till att besvara vad det berodde på. För att uppställa en hypotes om den reuterholmska diktaturens varaktighet skulle krävas åratals noggrant arhete av en yrkeshistoriker. Det skall villigt erkännas att författaren är ordentligt påläst i fråga om det som finns skrivet i ämnet. Han har dessutom gått direkt till arkiven för att söka efter otryckt material. Mycket har han dragit fram som den fortsatta forskningen kan utnyttja. Dessutom har han föredömligt klart belyst Reuterholms homosexualitet, ett ämne som oförstående författare tidigare knappast vågat närma sig.
Dispositionen är, menar jag, ganska okonventionell och inte helt lyckad. Efter den magnifika öppningen kommer ett avsnitt som handlar om diktatorsåren 1792-96, därefter följer Vägen till makten 1756-92 och slutligen "Vägen från makten" 1796 - 1813. En kronologisk uppläggning hade varit bättre. Vad var det i Reuterholms uppväxtmiljö som ledde till att han så snabbt kunde gripa makten den heta sommaren 1792?
En populärvetenskaplig bok som denna skall helst inte "belastas" med noter. Men författaren är därför inte befriad från kravet att för läsaren omtala varifrån han hämtat sina uppgifter. Detta behöver inte utföras detaljerat med sidangivelser. Men det korta avsnittet Källor är klart otillräckligt. Exempelvis står där att Einar Carlsson har skrivit Den ryska giftermålsfrågan. När gjorde han det? Var finns den framställningen publicerad? Det får läsaren inte veta.
Chrispinsson skriver piggt och roligt. Det är, vill jag understryka, inte någon belastning för en historisk framställning, tvärtom. Jag har förnöjts av åtskilligt här, även om jag som gammal svensk-lärare ibland har famlat efter rödpennan. Men det blir nästan för mycket av det goda. Ett par hundra fräsiga reportage orkar man knappast läsa i ett svep; ett lite lugnare tempo hade varit en fördel.
När Reuterholm kom till makten fick han, säger Chrispinsson, motta en "tsunami av tiggarbrev". Det bästa av dessa kom från Thomas Thorild och löd i sin helhet som följer: "Ädle fäderneslandets beskyddare. Det är verkligen synd om mig."
En ny bok
John Chrispinsson
G.A. Reuterholm
Den gråtande diktatorn
Prisma
John Chrispinsson
G.A. Reuterholm
Den gråtande diktatorn
Prisma