Från murkult till instängdhet

EN NY BOK. Kinesiska muren är det största byggnadsverk som skapats av människor. Muren sträcker sig från Yalufloden vid Nordkoreas gräns i öster till Yumenguan (Jadeportens pass) vid den gamla Sidenvägen i nuvarande Xinjiang. Avståndet från Gula havets stränder till Jadepasset är ungefär 6 000 kilometer, men om man räknar in diverse murfragment som arkeologerna kartlagt så uppgår de kinesiska murarnas totala längd till uppskattningsvis 10 000 km. Som de största murbyggarna i Kinas historia brukar räknas den legendariske förste kejsaren Qin Shi Huangdi på 200-talet f Kr och någ­ra mingkejsare på 1500- och 1600-talen.Ledmotivet i den spännande och informativa boken Den stora muren är, som titeln antyder, den kinesiska muren. Författaren, den brittiska sinologen och journalisten Julia Lovell som för närvarande är verksam vid universitetet i Cambridge, redogör för Kinas 3 000-åriga historia med utgångspunkt från murbyggena. Å ena sidan handlar det om de konkreta murarna av packad lerjord och tegel. Men Lovell fokuserar också på den tusenåriga mytbildningen kring murkonstruktionerna och de mentala murar mot den övriga världen som kan betraktas som en central komponent i den kinesiska världsbildens historia. Under 1900-talet har muren lanserats som en enande symbol för de nationalistiska och kommunistiska regimer som kämpat för att frigöra Kina från japansk och västeuropeisk kolonialism och den postkoloniala amerikanska imperialismen.Kinesiska makthavare har byggt skyddsvallar i all historisk tid. Arkeologer har funnit rester av murar kring städer och andra större bosättningar i Shandongprovinsen som daterats till tredje årtusendet före Kristus. Den forntida staden Ao, som blomstrade på 1500-talet f Kr, hade en sju kilometer lång stadsmur som fortfarande är över nio meter hög på vissa ställen. På 800-talet f Kr började Zhoudynastin bygga långa murar för att skydda de sårbara kinesiska jordbrukssamhällena mot de mongoliska och turkiska ryttarfolk som födde upp boskap på de vidsträckta grässlätterna i Mongoliet och Manchuriet. Men den förste store murbyggaren var just Shi Huangdi, härskaren av Qin som år 221 f Kr besegrade den sista konkurrerande småstaten och enade Kina. Qindynastin skapade en centraliserad byråkrati och en enhetlig lagstiftning, startade enorma offentliga projekt och byggde bland annat 6 800 km vägar och ungefär 4 000 km murar längs nordgränsen.Boskapsskötande nomadsamhällen — med tillgång till ett överlägset kavalleri — har alltid varit ett svårhanterligt problem för åkerbrukande folk allt sedan den neolitiska revolutionen för tiotusen år sen. Den andre tangkejsaren Li Shimin, med tempelnamnet Taizong, valde att gå till offensiv mot "barbarerna". Under 630-talet pacificerade Li de turkiska stammarna på den nordliga stäppen och etablerade kinesisk överhöghet över Sidenvägen och de centralasiatiska oaskungadömena. Tangdynastins imperium skulle bestå i drygt ett århundrade. När de kinesiska härskarna hade de resurser som krävdes för att kontrollera nomaderna fanns inga skäl att satsa resurser på murar. Murbyggen har alltid varit en defensiv strategi, konstaterar Lovell, ett alternativ för svaga regimer.Störst av alla murbyggare var dock Mingdynastin som härskade från 1368 till 1644. Det var mingkejsarna som lät bygga den kinesiska muren i den form som vi känner till från vykort och turistbroschyrer, med sten och tegel i stället för hårdpackad lera. De breda mingmurarna — med krenelerade väggar på båda sidor och en stensatt väg i mitten där hästar kan galoppera fram — försågs med mängder av bostadstorn, signalplattformar, försvarstorn och vakttorn med några hundra meters mellanrum. Men priset var högt. 1576 uppgick kostnaderna för att underhålla och bygga vidare på den 6 ooo km långa försvarsmuren till 3,3 miljoner uns silver. Det var mer än tre fjärdedelar av centralregeringens årliga inkomster i slutet av 1500-talet.Européer skapade den moderna bilden av den kinesiska muren. De kinesiska ämbetsmännen stod för det mesta likgiltiga medan de västerländska besökarna föll i trans vid åsynen av det gigantiska byggnadsverket, skriver Lovell. Först ut var de jesuitiska missionärer som från 1580-talet fick tillstånd att vistas vid kejsarhovet. Under den följande 300-årsperioden utvecklades en veritabel murkult i europeiska böcker och reseskildringar.Först vid 1900-talets början förändrades kinesernas synsätt. Nationalistiska ideologer och propagandister, som den modernistiske och västinspirerade revolutionsledaren Sun Yat-sen, anknöt till den västerländska bilden av muren som ett effektivt instrument för att skapa en enande nationell symbol. Under den postmaoistiska epoken har muren tvärtom blivit en symbol för förtryckande instängdhet och de kommunistiska härskarnas inkompetens för dissidenter som vill demokratisera och marknadsanpassa folkrepubliken.Kinas mångtusenåriga historia kastar en skugga över den politiska och kulturella debatten i dag och påverkar människornas världsbild. Den stora muren kan vara ett bokfynd för den som vill veta mer omvärldens nya supermakt i vardande.