Från lyrikens födelse

Smakfullt formgiven och med möda nerlagd på det metriska mönstret. Staffan Bergsten är tacksam över nyöversättningen av Sapfos och Alkaios dikter.

Litteratur2013-04-20 08:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var på Lesbos det började. Där, för 2 600 år sedan på ön i nordvästra Egeiska havet inte långt från Turkiets kust, uppstod det vi kallar lyrik: korta dikter som i bunden form gestaltar ett känslotillstånd. Ursprunget till denna diktart förknippas med två personer, en kvinna, Sapfo, och en man, Alkaios. Namnet på deras gemensamma hemö har i våra dagar en välkänd bibetydelse: lesbisk står som bekant för kvinnlig homosexualitet. Huruvida Sapfo hade den läggningen och homoerotikens ställning över huvud taget i det klassiska Grekland är omtvistade frågor, men flera av hennes dikter är omisskännligt riktade till unga kvinnor.

Dessa och många andra kulturhistoriska frågor berörs i inledningen till ett urval av Sapfos och Alkaios dikter av duon Jesper Svenbro och Lars-Håkan Svensson, skolkamrater från gymnasiet i Landskrona där deras lärare i grekiska väckte ett livslångt intresse för den antika diktningen som med tiden fördjupats av lärda studier. Deras gemensamma texturval publiceras under titeln Sapfo & Alkaios – Eros skakar mig i en liten, smakfullt formgiven och på gammalt hederligt sätt trådbunden volym. För diktöversättningarna står än den ene, än den andre, någon gång i samarbete.

De båda poeternas namn går igen i två versmått som än i dag praktiseras även på svenska, framför allt av Tomas Tranströmer: den sapfiska respektive den alkaiska strofen där radernas antal, längd och sammansättning av betonade och obetonade stavelser är noga reglerade. En skillnad mot den klassiska grekiska versformen är att det som där består av växlingen mellan långa och korta stavelser hos oss motsvaras av betonade och obetonade – det ligger i respektive språks fonetiska karaktär. Att i övrigt in i detalj följa den klassiska formen ställer stora krav på översättaren, och andra som i våra dagar givit ut Sapfotolkningar på svenska har helt avstått och försökt göra en dygd av bristen genom att ”modernisera” stroferna till helt fri vers. Man är tacksam för den möda Svenbro & Svensson lagt ner på det metriska mönstret.

Alkaios hamnar lätt i skuggan av Sapfo. En anledning är att flera av hans dikter antas ha en samtidspolitisk syftning som lämnar en modern läsare likgiltig. Andra, med krigiska tonfall, kan vara nog så pampiga men engagerar inte så som hans kvinnliga kollegas kärleksdikter. Så här börjar en Alkaiosstrof i Svenbros tolkning: ”Hela salen glimmar av brons, / takets väldiga rymd har fyllts av vapenglans.”

Slutligen ordet lyrik, vad betyder det ursprungligen? Svaret är: en dikt framförd till ackompanjemang av lyra. Varje stränginstrument kräver en resonansbotten av något slag, vanligen av trä som i fiol och gitarr. På Lesbos lär man i stället ha använt sköldpaddans skal för samma ändamål. Så här lyder ett sapfiskt fragment i Svenbros tolkning:
”Kom, mitt klingande sköldpaddsskal, / fyll min dikt med din stämma!”

bild: moreau_sappho

Sappho. Målning av konstnären Gustave Moreau (1826-1898)

Sapfo & Alkaios
Eros skakar mig. Dikter i urval och översättning av Jesper Svenbro och Lars-Håkan Svensson
Ellerströms förlag