Byggnadsantikvarien Göran Gudmundsson startade Byggvårdscentrum i Gysinge, och har tidigare skrivit flera böcker om byggnadsvård ur olika perspektiv. Nu utkommer han med Stora boken om byggnadsvård som eventuellt kan läsas som torpporr, men här fattas helt och hållet tricks som att ställa en skabbigt chic potta på fuktfläcken, fläska på med spetsgardiner över falska spröjsar eller fläka ut trädäck. Nej, här får man reda på saker om plåtsvep och överbeslag, om en varm murstocks välgörande inverkan på värmeväxlingen, om återanvändning. I faktarutor lär man sig göra linoljefärg och använda slamfärg och renovera fönster.
Det handlar helt enkelt om arbete, och hur det arbetet ska gå till för att ett gammalt hus ska få behålla sin värdighet och sin funktion. Det är en bister bok om verkligheten, ”från helvete till hus”, som författaren uttrycker det. Efter sträckläsning i en timme eller två har jag en känsla av att det Gudmundsson säger är att hus faktiskt talar, alternativt ryter åt en, och att man kan lära sig språket. Jag vet också att jag troligen inte kommer att prata med något hus om att bocka plåt eller mura om skorstenen, men jag hör vad det varit med om och hur det såg ut i sin krafts dagar. Vet inte heller om det verkligen finns pengar till Vittingetegel den dagen betongpannorna hasar av - men när man väl hört huset tala, ho vet vilka lån man är beredd att ta ...
Skämtar gör han inte, Gudmundsson, men aningen syrlig gentemot såväl okunnig byggare som okunnig överhet och det skrivna regelverket. I övrigt är det intrikat, pietetsfullt och vackert som en gammal psalm, och jag blir upprymd för jag blir upplyst.
Som sidoinformation får man klart för sig att formgivarna har uppgifter framför sig vad gäller busfula termostater och luftvärmepumpar. Man får veta att ”drag är alltid bra” men att ”tätning är a och o” – ventilation är ett mysterium för en oinvigd.
Bild: