Från hedniskt centrum till brottsplats för deckare

En ny bok:Uppsala — då, nu och i framtiden, red Anna Nilsén (Föreningen Vårda Uppsala)I den mån Föreningen Vårda Uppsala och bokens redaktör Anna Nilsén tänkt sig att den nyligen utgivna skriften Uppsala — då, nu och i framtiden skall glida in i samma rytm som den nyaste Uppsalalitteraturen har man hittat alldeles rätt puls. Den börjar nämligen med rena deckaranslaget. Och den som fått stå fadder för öppningen är igen mindre än kriminaldrottningen Ruth Rendell.Det inledande citatet är hämtat från The Babes in the Wood, som kom 2002. Bokens kriminalkommissarie är på väg in mot Uppsala och upptäcker stadssilhuetten med Slottet och Domkyrkan. Ett bättre sätt kunde Anna Nilsén knappast ha hittat för att markera bokens hemhörighet en: stad, i vilken den ena deckarvolymen efter den andra ser dagens ljus med namn som Håkan Nesser, Kjell Eriksson, Åke Smedberg, Thomas Brylla, Birgitta Rudberg och Staffan Westerlund.Som en riktig äventyrsbokNu är det dock ingen thriller Föreningen Vårda Uppsala givit ut. Snarare är dess färdriktning att vara ett diskussionsinlägg och skapa opinion. Men med det syftet har den ändå förutsättningar att väcka känslor som en riktig äventyrsbok. Likaså får lusten att opponera mot vad som hävdas rejält med stimulans. Mellan åsikterna finns dock åtskilligt med grundmurade fakta, som kan göra samtal om Uppsalas framtid mycket fruktbara.Även om det mesta i den här boken redan sagts flera gånger eller går att hitta på andra håll får dock själva sammanställningen sägas vara ett lyckokast. Kanske kan man tala om en kursbok i demokrati. I varje fall borde bokens uppsatser vara obligatorisk läsning för alla som vill göra sina röster hörda med uppfattningar om vår stads utformning.Slarvig uppdelningAnna Nilsén svarar själv för den inledande uppsatsen om Uppsalas stadsbild under årens lopp och inför framtiden. Den tar sitt avstamp från första början, när det nu var, och går via den en gång välbesökta handelsplatsen vid Fyrisån och kungsgården, ärkebiskopssätet från 1270-talet och universitetet 1477 över universitetsprofessorernas 1600- och 1700-tal fram till vår egen tid.I polemik mot den slarviga uppdelningen av staden med ån som avskiljare är Nilsén noga med att framhålla att professorerna redan tidigt var bosatta också på den östra sidan. Två bra exempel är Rudbeck och Linné. Det var också i ett uthus intill professor Upmarks gård på östra sidan som den förödande branden 1702 började. Men syftet med uppsatsen är ännu mera att mot bakgrund av Uppsalas utveckling försvara och värna om alla inslag i stadsbilden som låter dagens invånare få behålla så mycket som möjligt av sina hi-storiska rötter.Den tydliga gränsen mellan staden och slätten hör till det som uppsatsförfattaren vill behålla, liksom grönytorna och en obelyst domkyrka. Likaså synfälten längs gatorna. Här får Stora Torgets nuvarande utseende en eloge. Även om jag själv gärna såge attTempohuset försvann och kontorshuset mitt emot där Sparbanken ligger.Då skulle Uppsala få en välbehövlig samlingsplats mitt i staden. Ett levande city med torghandel och flera trottoarserveringar. Med utrymme för möten av alla de slag. Från Svartbäcksgatans mynning till Smedsgränd. Med detta utbyggda Stora Torget kunde äntligen ett användbart vardagsrum uppstå i ett centrum värt namnet.Ideal för bostadsbyggandeEftersom manus till boken var färdigt redan för flera år sedan, har kronologin för de allra senaste åren kommit en smula i otakt. Att texten glömt att Uppsala faktiskt har två universitet, som på sidan 39, får väl tolkas som ett förbiseende. Ola Larsmos utvidgning i romanen Engelska parken av Uppsalas skyline till att omfatta även Värmeverkets skorsten har uppenbarligen ännu inte vunnit allmänt burskap.Henrik Ågren skriver upplysande om Uppsalas stadsplan från de medeltida gränderna till i dag. Hans Norman fyller på med en intressant genomgång av ideal för bostadsbyggandet med tyngdpunkten på 1900-talet. Att Knivsta ses som en del av storkommunen Uppsala har väl att göra med bokens långa väntan på tryckning.Spår av detta senare syns även i det av Björn Konnebäck och Anna Nilsén författade avsnittet om kvarvarande inslag från 1800-talet i stadsbilden. Det gäller både kvarteret Atle och kvarteret Gerd.Att Uppsalas storhetstid som militärstad hör det förgångna till, vet alla. Denna epok får en detaljrik och förtjänstfull genomgång av Kristina Dahlberg, som skriver om Polacksbacken. Ännu intressantare är dock kapitlet Kvinnornas Uppsala, författat av Anna Nilsén och Liliane Taube. Med all rätt i världen hedras här Maria Henschen, Anna Wikström, Jane och Ida Norrby, Ebba Boström och Hildur Ottelin.Olle Carling tar för sin del under rubriken Från spång till betong upp en annars inte särskilt omskriven del av stadsmiljön, nämligen broarna. Kanske vore en omröstning på plats om den vackraste! Själv sätter jag nog Dombron främst, tätt följd av Jernbron och Nybron. Allra roligast av bokens innehåll är Magnus Alkarps uppsats om det hedniska Uppsala. Det är nog inte alldeles omöjligt att det går att hitta en röd tråd från denna grymma tid i det förflutna till dagens deckarförfattande Uppsalabor.Magnus Alkarp håller sig dock på mera seriös mark när han redovisar olika uppfattningar om det hedniska Uppsalas placering på kartan. Såväl Rudbecks Atlantica som Platons Kritias kommer till användning tillsammans med bl a Nils Sundquist och Sune Lindqvist. Det är spännande som den värsta detektivberättelse i upplösningen, där Alkarp sticker hål på Sundquists 1949 i Upsala Nya Tidnings julnummer torgförda uppfattning om att Adam av Bremens Uppsala var beläget på Domberget.Lars Gustafsson saknasBoken avslutas med en översikt, signerad Tomas Anfält, ägnad Carl von Linnés Uppsalatid inför jubileet 2007. Ordet allra sist har givits till Mats Wahlberg, som letat fram några uppsaliensiska litterära ortnamnsmiljöer. Stagnelius, Wennerberg, Ulf Peder Olrog och Owe Thörnqvist har fått gott om plats. Den sistnämnde med ett något inkonsekvent stavat efternamn. Även Strindberg nämns liksom Bo Bergman, Siwertz och Gösta Knutson.@3a Text:Eftersom det är Vårda Uppsala som givit ut boken, hade man kanske väntat sig att en av dess första tillskyndare, Lars Gustafsson, fått vara med. Och då inte minst med Öfre Slottsgatan svit som ingår i diktsamlingen Ballongfararna. Av stadsplaneskäl nog även Björn Håkanson, som i diktboken Mot centrum bl a diskuterar Uppsalas avsaknad av just ett centrum. Tidigare åberopade Ola Larsmo ingår dock. Men Engelska parken omnämns i lite väl snåla ordalag. Både med tanke på Uppsalas skyline och att romanen blivit utgångspunkt för en hel dikt av den numera i USA och i Tyskland verksamme Lars Gustafsson i dennes senaste lyriksamling En tid i Xanadu.Intressant för Vårda Uppsala borde också Kjell Eriksson vara, den författare som mera än någon annan under senare tid kommit att sätta vår stad på den litterära kartan. Hans kriminalromaner utspelas i Uppsala med omnejd. I Ystad, där Henning Mankell hämtat miljön till sina böcker om kommissarie Wallander, ordnar turistbyrån redan vandringar i denne bokhjältes efterföljd. I Västergötland har Arn blivit en turistmagnet.I Ann Lindells spår?Kanske är det bara en tidsfråga innan Pelle Svanslös får träda åt sidan för Ann Lindell och hennes kolleger i tiovåningshuset i kvarteret Blanka som litterära ambassadörer för den ärevördiga staden vid Fyris. Se där en fråga för Föreningen Vårda Uppsala och en julnöt för övriga Uppsalabor att begrunda inför framtiden!