Alexia Tarabotti har ingen själ. Det innebär inte att hon lider brist på känslor eller empati, utan att hon kan neutralisera övernaturliga förmågor, en egenskap som ofta kommer till användning i det viktorianska England. I London i slutet på 1800-talet lever invånarna i samexistens med både vampyrer, varulvar och ett och annat spöke.
Amerikanska författaren Gail Carriger gav ut Själlös (Soulless) 2009. Nu ges den första romanen i serien om övermänskliga Alexia Tarabotti, även ut på svenska.
Om Alexia Tarabottis själlöshet är en positiv tillgång eller inte har hon själv svårt att avgöra. Själlösheten är inte miss Tarabottis enda bekymmer. Hon är mat- och pratglad och dessutom 25 år och ungmö, vilket inte gör det lätt att smälta in bland den aristokratiska överklassen.
Alla Londons vampyrer av ädelt blod vet om att Alexia Tarabotti är en övermänniska och att man bör undvika henne.
Trots det blir hon attackerad av en vampyr under en bal när hon försöker dra sig undan i biblioteket. Fajten som slutar med att hon dödar vampyren med sitt stålparaply, väcker frågor. Vem var vampyren, var kom han ifrån? Lord Maccon, självaste alfahannen och ledaren för Londons varulvar börjar utreda händelsen.
Lord Maccon och Alexia Tarabotti trasslar in sig i en härva av hemliga sällskap och galna forskare, samtidigt som de försöker komma underfund med sina känslor för varandra.
Gail Carrigers roman har placerats i kategorin ”steampunk”, en subgenre till fantasy och science fiction. Själlös är lite som att läsa en Jane Austen-roman som körts i en mixer på full effekt, tillsammans med en dos av vampyrserien True blood.
Resultatet är förvånansvärt underhållande.
Samtidig som Alexia Tarabotti slåss med vampyrer och brottas med sina känslor för en viss stilig varulv, finns det alltid tid till att dricka te eller att diskutera det senaste modet.
Även om historien bitvis kan kännas lite fånig, som när huvudpersonen gång på gång funderar kring klänningsval eller sin vänninas dåliga hattsmak, vägs det snabbt upp av mer mustiga inslag. Det handlar om blodiga fajter och passionerade möten.
Och när Alexia Tarabotti (som den överklass dam hon faktiskt är) bannar vampyren som försöker att döda henne med ett skarpt ”Vet hut!” – Då är det riktigt roligt.