Från The Pirate Bay till J Lindeberg, däremellan rättvisa kläder, mikrokrediter och spektakulära jeans tillverkade i Nordkorea. Det är en brokig blandning entreprenörer Karl Palmås tar sig an – denna emblematiska figur för den samtida ekonomin, omhuldad eller hånad beroende på politisk färg. Det som intresserar Palmås är hur dessa entreprenörer överskrider gränsen mellan ekonomi och politik. En uppdelning som alltid varit en idealistisk illusion menar han, men som alltså nu fullständigt börjar falla sönder, när aktörerna själva inte gör något för att upprätthålla den. Entreprenörer och aktivister som med The Pirate Bay. Kriminella innovatörer om man så vill, som likt Prometheus i myten straffas av gudarna för att han ger elden till människorna.
Men här ryms även företagarna som försöker utöva solidaritet genom kapitalismen: rättvisa kläder och mikrokrediter. När mannen bakom mikrokrediter, Muhammad Yanus, lanserade idén var det många som var skeptiska: kapitalismen fungerar inte så. Men Yanus visade att det fungerade, fick Nobels fredspris 2006 och förändrade på så vis också idén om vad som är görbart inom kapitalismen.
Med Noko Jeans följer en annan historia. En skicklig reklamkampanj som lyckades förtrolla även de stora ledarsidorna eller ett lyckat försök att få kontakt med ett av världens mest slutna länder? Hur man än ser på det så går det inte att bortse från den politik som är indragen och ställs på sin spets kring Noko Jeans. Där en varas produktionsförhållanden vanligtvis är osynliggjorda i mötet med konsumenten, blir de här en del av själva produkten. Expressens ledarskribent Eric Erfors liknade Noko Jeans med Anna Odells mycket omdebatterade konstverk. Jämförelsen är intressant, inte minst på grund av skillnaderna. Odell skapar debatt i egenskap av konstnär och följer på så vis traditionen om konsten som ett område för att skapa politisk debatt. Men ett företag? Ja, någonting verkar ha hänt.
Slutligen har vi berättelsen om Johan Lindeberg som efter en avbruten industrikarriär hittade hem i Diesels bohemiska miljö, vilken påminde honom om 70-talets vänsterrörelser som han vuxit upp med. De revolutioner som aldrig blev av under den tiden kom här att förvandlas till ”kreativa revolutioner”. Palmås menar sig här se uttrycket för kapitalismens nya anda – paradoxalt nog alltså en förlängning av 68-rörelsens krav på individualitet, kreativitet och njutning. Vi har alltså rört oss från den Prometheus som genom uppfinning utmanar makten, till Narcissus, den självförhärligande entreprenören som erbjuder klädsamma överskridanden och marknadsanpassade kvasirevolutioner.
Det är en tankeväckande bok Palmås skrivit och tilllika en god introduktion till samtida samhällsteori. Teorin tar möjligen ibland överhanden och de olika entreprenörerna blir till exempel för att belysa teorin – men det är en intressant bild som framkommer. Att det finns andra sätt att tolka – och skapa – vårt samhälle visar denna bok med all tydlighet.