Det är Bukarest i slutet av förra seklet. Endast tretton dagar återstår av 1897 i staden där lilla budpojken Nicu kryssar mellan sina uppdragsgivare, den unga kvinnan Iulia för en lika eftertänksam som känslofylld dagbok och redaktionen på tidningen Universum börjar göra bokslut över ännu ett år samtidigt som alla förbereder sig för dragningen i det årliga nyårslotteriet. Ungefär som man kan tänka sig en helt vanlig december i det dåtida Rumänien med andra ord.
Men i Ioana Pârvulescus roman Livet börjar på fredag, utgiven på det nystartade förlaget för översatt litteratur från områdena kring Svarta havet – 2244, har det särskilda företräde framför det vanliga. I sitt förord till Jeana Jarlsbos svenska översättning, skriver Rumäniens litterära superstjärna Mircea Cartarescu att Pârvulescus roman kan läsas ”som detektivroman, fantastisk roman om tidsresor eller historisk roman”. Och Livet börjar på fredag är mycket riktigt också allt detta, men för den som har den minsta böjelse för magiska oförklarligheter är det fantastiska spåret det bästa att följa.
Dan Cretu (i tidningen Universum och på andra håll ibland omnämnd som Dan Kretzu – leken med namn är viktig för det mirakulösa temat) hittas avsvimmad en bit utanför Bukarest av kusken Petre. Tillsammans finner de ytterligare en person i snön, en skottskadad aristokrat, som kort därefter avlider. Ungefär samtidigt som detta sker utannonseras i Universum en efterlysning av en försvunnen plånbok och med orimligt hög hittelön. Polismästaren Costache Boerescu påbörjar det detektivarbete som ömsom binder dessa samman, ömsom visar att de helt saknar samband. Har Dan Cretu något med ynglingens död att göra? Och vem är egentligen denna Dan Cretu, som är så märkligt klädd, samtidigt ung och erfaren, förtegen om sitt förflutna och ändå verbal?
Livet börjar på fredag är en i många stycken helt saklig, nästan dokumentär, skildring av en kort men inte desto mindre verklighetstrogen tid i en stads historia. Wilhelm Röntgen har nyss sett en stråle belysa benen i sin hand, progressiva röster vill befria kvinnorna från deras korsetter och tidningen kan man numera bildsätta med fotografier kopierade från oändligt sköra glasplåtar. På nyårsmiddagen debatterar man hur länge Eiffeltornet ska få stå kvar. Och ändå finns där något under hela läsningen av Ioana Pârvulescus mycket välskrivna berättelse, som skevar med just tidsperspektivet. Det står inte så tydligt på raderna, men ur romanens själva stämning kommer det närmast som, för att citera en gammal Kent-låt, en rörelse i ögonvrån: detta är inte bara Bukarest vid förra sekelskiftet, här finns också något mer. Mysteriet med Dan Cretu förbinder dået och nuet med varandra som en osynlig tråd.
Mircea Cartarescu beskriver Livet börjar på fredag som en ovanlig samtida rumänsk roman, exempelvis i det avseendet att den inte alls berör kommunistregimen eller Ceausescutiden eller över huvud taget verkar det minsta ”ideologiskt färgad”, han kallar den för – a thing of beauty. I det begreppet ligger ett löfte om evigt konstnärligt värde, och jag tror inte det är för mycket sagt att påstå att Ioana Pârvulescus roman har just det.