Det måste först understrykas, att man sällan träffar på en bok med så uttryckligt högt forskningsvärde som denna.
Boken har många författare, men här nöjer jag mig med att nämna två, av Uppsalaborna väl kända, båda äldre.
Det är professorn i historia Hans Norman och tidigare landsarkivarien fil.dr Lars Otto Berg.
Varför talar man om ett jubileum? Verket skrevs 2017 och 1617 fattades sådana beslut att man kunde tala om ett Upplands regemente.
Det måste framhållas att en bok som denna inte är skrämmande för den "vanlige" historieintresserade läsaren.
Författarna skriver genomgående lättflytande och verket är rikt illustrerat med många vackra bilder, flertalet i färg.
Vad som genomgående kan sägas är att boken, vilket inte är så vanligt, ger många inblickar i hur de "enklaste" människorna i det svenska samhället hade det.
En viktig roll spelade prästerna, eftersom de handhade vad man kallade folkbokföringen.
Under det så kallade indelningsverkets period, från Karl XI:s tid och fram till 1901 fanns ju soldaterna på sina torp och officerarna på sina boställen.
För kusttrakterna gällde de som kallades båtsmän.
Vad namnskicket beträffar gavs soldaterna ofta namn som skulle beteckna en egenskap, oavsett om de tidigare hette Karlsson eller Andersson. Anmälaren kan för sin del nämna att hans mormors far, som var soldat, hette Glad.
Vid sidan av det reguljära militära systemet fanns här många "rörelser" av mer eller mindre frivillig natur. "Lantvärnet" från början av 1800-talet fick dåligt rykte genom att smittsamma sjukdomar sades grassera hos de involverade.
"Landstormen" var ett uttryck som hör 1900-talet till. "Hemvärnet" fick sitt första säte 1940 i det nordvästuppländska Tärnsjö. Under senare tid har rörelsen förändrats så att författarna med skäl menar att den upphört. Värnplikten, som var självklar för personer födda in på 1900-talet, har försvunnit, även om den kan återkomma.
Att Uppsala inte längre är någon militärstad framgår av boken, men där kunde nog författarna ha varit litet tydligare.
I 8, senare S 1, försvann för länge sedan från Polacksbacken. Universitetet har övertagit större delen av dessa byggnader.
Sammanfattningsvis: Var och en med intresse för Upplands och kanske särskilt Uppsalas historia bör ha utbyte av att läsa denna bok.