Fisken behöver din hjälp

Fångsten av torsk och annan matfisk i Östersjön och på många andra ställen i världen håller på att ta slut. Varför gör vi ingenting åt det? Och vad skulle man kunna göra? Så ungefär kan man sammanfatta innehållet i Tyst hav. Författaren Isabella Lövin är en miljöengagerad journalist som mest av en slump fick reda på hur illa det var ställt med torsken i Östersjön, även om problemet inte var okänt. Hon beslöt att forska i saken. Och ju mer hon forskade desto mer oroande blev bilden av läget.
Många yrkesfiskare förnekar fortfarande faktum, men forskarna är ense: Det finns risk för att torsken helt kommer att försvinna i Östersjön, vilket redan hänt vid den kanadensiska östkusten. Något måste göras och det snabbt. Kanske skulle torsken komma tillbaka om ett totalt fiskestopp infördes för Östersjön i tre, fyra år. Men det finns inte en chans att politikerna skulle acceptera det. Varför då?

Enligt Isabella Lövin är yrkesfiskarnas organisationer det avgörande hindret. De har lyckats övertyga politiker i Sverige och EU att det är synd om dem, att de måste subventioneras kraftigt av "socioekonomiska" orsaker. Varje inskränkning av fisket utmålas som ett dråpslag mot yrkesfiskarna. Och ändå är det inte minst yrkesfiskarna som drabbas om fisket av matfisk i Östersjön skulle ta slut.
Men då går resonemanget så här: Om inte jag fiskar gör någon annan det och så försvinner fisken i alla fall. Då är det bättre att jag fiskar så att jag får råd att betala av mina dyra lån på min stora fiskebåt. Med det resonemanget avvisar de inflytelserika yrkesfiskarna i alla EU:s fiskeländer de flesta åtgärder som skulle vara effektiva. Och EU:s regler tillåter inte att ett land ensidigt försöker stoppa fisket på sina egna vatten. Sverige försökte faktiskt, men då blev det bakläxa från EU. Och vår nuvarande fiskeminister, Eskil Erlandsson (c), röstade senast med majoriteten i EU:s ministerråd för att öka de redan alldeles för höga fiskekvoterna.
Isabella Lövin försöker i de flesta fall att hålla tillbaka sin upprördhet och presenterar massor av övertygande siffror. Vi får följa henne på resorna på olika hav och hennes intervjuer med både fiskare, forskare och politiker. Hon har gjort ordentlig research och är mycket övertygande och samtidigt mycket pessimistisk. EU:s fiskepolitik, som är avgörande för eventuella åtgärders framgång, domineras av de aggressiva spanska yrkesfiskarna. Resultatet är enorma subventioner och nästan inga gränser för hur mycket fisk som får tas upp. De svenska yrkesfiskarna kan inte ens få upp så mycket fisk som de skulle få göra enligt de senaste årens kvoter.

I slutet av boken kommer Isabella Lövins förslag till åtgärder: Upprätta marina reservat med fiskeförbud! Sverige har bara ett vid Gotska Sandön, där torskfisket enligt Fiskeriverket redan är slut. Förslag finns att upprätta sex, men frågan är hur regeringen ställer sig. Pröva ett införa ett förbud för bottentrål! Dessa enorma trålar dammsuger botten på allt och resultatet är att både alltför unga fiskar och massor av annan fisk och skaldjur följer med upp och slängs. Förbjud dumpning av fisk! Massor av fisk dumpas i havet och kommer aldrig med i statistiken utan dör utan att någon får reda på det. Hårdare straff för tjuvfiske behövs, eftersom de svenska, synnerligen milda, straffen inte har någon avskräckande verkan utan kan räknas med i de vanliga kostnaderna för fisket. Kanske skulle man också pröva ett system med säljbara kvoter, eftersom yrkesfiskarna då skulle få intresse av att bevara fiskbeståndet. Och det är bara ett urval av hennes förslag.
Bakgrunden är att de jättestora subventionerna gör att alldeles för många fiskare stannar kvar i yrket. De får betalt av EU för att skrota sina gamla båtar och använder sedan pengarna till att köpa nya, större och effektivare båtar. Att uppmana konsumenterna att bojkotta t ex torsk är meningslöst, eftersom fiskarna får subventioner och dessutom säljer fisken utomlands, till exempel till Tyskland. Men det finns fortfarande fisk som inte är hotad. Författaren redogör för vilka sorter det gäller, både svensk och importerad.
Isabella Lövin gör alldeles klart att problemet är politiskt. Det är politikerna som måste ingripa. Och för att få politikerna engagerade måste allmänna opinionen få upp ögonen för problemen. Det är ju vad som har hänt med klimatpolitiken och det borde gå också med fisken, som ju finns på var mans tallrik. Ännu så länge. Läs Tyst hav och ta sedan kontakt med din riksdagsledamot!

Fisken behöver din hjälp

Läs Tyst hav och ta sedan kontakt med din riksdagsledamot, uppmanar Gunvor Hildén, efter att ha läst den miljöengagerade journalisten Isabella Lövins nya bok om fisket i Östersjön.