Filmens Alice är inte min Alice
Gunvor Hildén har läst om sin barndoms Alice i underlandet och upptäckt helt nya dimensioner i den 150 år gamla klassikern.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag läste Alice i Underlandet när jag var så gammal som den verkliga Alice, alltså runt tio år. Boken var rolig och tokig, tyckte jag. Spela krocket med en igelkott som klot och en flamingo som klubba, så tokigt! Och prata med en kålmask! Vem vill inte ha en katt som ler! Möjligen tyckte jag att Alice var lite mesig. Spegellandet läste jag på engelska lite senare, i tonåren. Jag tyckte om den också och var då tillräckligt gammal för att uppskatta Carrolls lek med orden, hans parodier på barnkammarrim och hans märkliga dialoger.
Nu har jag läst om båda böckerna på engelska. Jag känner förstås igen figurerna men stämningen är ju inte alls rolig, snarare orolig och mörk. Alice är en passiv betraktare, hon kan inte påverka omgivningen och växer och krymper utan att veta varför. De varelser hon möter är oftast ointresserade av henne eller arroganta för att inte säga rent elaka.
Det är ingen lycklig författare som har skrivit de här böckerna. Dodgson var lärare i matematik vid Christ Church College i Oxford, men tydligen blyg och tillbakadragen. Kanske är det så att de märkliga men ofta otrevliga varelserna i hans böcker är hatporträtt av hans kolleger. Den genomelaka Röda Drottningen har drag av en misslyckad chef.
Och så filmen. Här har Alice blivit actionhjälte! Inget kunde väl vara mer främmande för Carroll. Alice, denna väluppfostrade, passiva observatör har nu förvandlats till en handlingskraftig ung kvinna. Filmen är mycket underhållande, men den är en vanlig fantasyfilm med hjältar och skurkar, fantastisk teknik och lyckligt slut.
Man känner igen varelserna, där finns den Vita Kaninen, Hattmakaren, den leende Cheshirekatten med flera, men det är inte Alice i Underlandet. Ett avsnitt om Jabberwockyn är lånat från en bok som Alice råkar hitta i Spegellandet. Men i filmen är det Alice själv som med svärd i hand skär huvudet av det farliga monstret. Så fel, så fel. Det är inte min Alice.