Den schweiziske författaren Peter Stamm placerar sina fiktiva gestalter i ett magnetfält av moraliska konflikter och låter dem sedan reda upp de komplikationer som uppstår så gott de förmår. Vid ett seminarium på Bokmässan i Göteborg nyligen, uttryckte han det själv som att han lär känna personerna medan han skriver. Hans första bok på svenska är romanen Sju år, en samtidsberättelse om nära relationer, där känslorna följer sina egna outgrundliga vägar. Med människorna i släptåg utan att de riktigt förstår vad som händer.
Sju år har handlingen förlagd till München 1989 och en bit in på 1990-talet. Några markörer är flyktingströmmarna från DDR, massakern på Himmelska fridens torg och Berlinmurens fall. Men allra mest pågår förloppet på ett inre plan. I centrum finns några arkitektstudenter och en polsk kvinna som uppehåller sig illegalt i Tyskland. Mellan den senare och ett par av de blivande arkitekterna uppstår ett triangeldrama, som öppnar dörren på vid gavel till den orienteringslöshet som följt i kölvattnet på den devalvering av alla värden som utmärker djupskikten i vår egen tid.
Peter Stamm har ett känsligt öra för allt outgrundligt och gåtfullt inom en människa. Detta drivs till sin spets, när några av de inblandade binds till varandra både av fixering och av besatthet.
Berättaren Alexander, hans hustru Sonja och väninnan Iwona är karaktärer, i den mån man kan tala om sådana i våra dagar, som lever i en närhet till varandra kantad av många förbehåll. Sonjas livshållning är att vara frånvarande, oberörd och förströdd också när hon delar ytterdörr med Alexander. Denne i sin tur är fången i ett destruktivt beroende av polska Iwona. Medan hon låter sig utnyttjas i tacksam underdånighet och en alltigenom villkorslös kärlek. Alla tre gestalterna är tecknade med stor precision. Men porträttet av den kravlösa och därför ofarliga och utlämnade Iwona når allra längst i denna berättelse om ensamhet och priset för närhet.
Allt är återgivet med hög puls i ett berättande som sker i måttlig fart. Peter Stamms exakta prosa påminner en hel del om svenske Staffan Seebergs tidiga böcker. Även om det episka flödet hackar lite på slutet, har Sju år blivit en roman som skickligt fångar många av de vilsna stämningar som ligger utspridda lite här och var. Och som vi nog alla, mer eller mindre motvilligt, är indragna i.