Författaren och kulturskribenten Marianne Jeffmar hade över 20 böcker bakom sig när hon bestämde sig för att skriva en barnbok. “Barn kan behöva en stunds flykt från det verkliga livet”, sade hon nyligen i en intervju i UNT och hon låter fantasin knuffa undan verkligheten i de två sagor som utgör Bland pallemoner och draffodiler, men hon gör det utan att helt tappa fotfästet.
I den första berättelsen, De underbara pallemonerna, rullar en barnvagn på villovägar i Paris och barnet hamnar i underjorden där hon bekantar sig med en dammsugare som tycker om saftsoppa och de underliga “pallemonerna” som kan ta formen och smaken av det man gillar mest. Den andra sagan, Prins Erik och draffodilen, handlar om Erik XIV som olyckligt barn. Han vill inte bli kung när han blir stor och på nätterna smiter han till staden Bortomallt.
Flickan i barnvagnen rullar i väg av misstag medan Erik ger sig av på eget initiativ, men gemensamt har de resan till en annan plats med besynnerliga varelser. Båda har de ett behov av att fly påträngande vuxna. Knappast ett nytt tema, men det behöver det inte heller vara. Fantasins kraft tål att undersökas igen och Jeffmar gör det fint med hjälp av en liten prins och hans talande orm - eller är det möjligtvis en halsduk?
De underbara pallemonerna är uppkäftigt skojig och färgglad, men en aning hattig. Sagan om prins Erik känns mer helgjuten och tankeväckande. I den senare illustrerar Pirkko Dahlmans akvareller dessutom inte bara det som sker i texten, utan ger den en extra dimension genom att förstärka berättelsens charmigt anakronistiska drag och få mig att undra vilken verklighet som egentligen är den riktiga.
Det är också intressant att Jeffmar inte nödvändigtvis ger lyckliga slut åt sina små äventyrare. Besök i fantasivärldarna kan vara en välbehövlig paus och göra en starkare, men sedan väntar verkligheten igen. Denna barnboksdebut kan ge både en stunds underhållande flykt och något att fundera på.