Det är lätt att missta Alice Munro för en anspråkslös författare. Hon skriver så till synes enkelt. Stilen är okonstlad, spelplatsen ofta vardaglig och händelserna inte sällan rätt så odramatiska. Självfallet bidrar också det faktum att Munro nästan uteslutande vigt sitt författarskap åt novellen, romanens blygsammare och lite mindre pretentiösa lillebror, till denna skenbara anspråkslöshet. Men notera att jag säger skenbara. För egentligen är Munro en författare med storslagna pretentioner. Hennes noveller, som till ytan alltså kan tyckas enkla och anspråkslösa, är i själva verket tyngre och mer innehållsdigra än de flesta romaner. Munros storhet är att hon i ett koncentrerat format förmår gestalta komplexa skeenden, i en enskild detalj lyckas fånga ett helt liv.
I Munros genombrottsbok Tiggarflickan, som nu kommer ut i svensk nyutgåva, tycks ambitionen vara att, genom några utvalda nedslag och blixtbelysningar, fånga ett helt levnadslopp. Boken, som egentligen är lika mycket roman som novellsamling, kom ut i original första gången 1978 och är tematiskt representativ för Munros tidiga författarskap. Det handlar här om en kvinnas utvecklingshistoria, från ung flicka till åldrad kvinna, hennes uppbrott från och förhållande till den lilla stad hon vuxit upp i, människorna hon lämnat bakom sig, människan hon blivit.
Boken består av tio sammanhängande noveller, som lika gärna kan läsas som kapitel i en roman, där läsaren får följa en, egentligen helt vanlig, människas väg genom livet. Det handlar om Rose, som växer upp i fattiga Hanratty tillsammans med fadern, styvmodern Flo och halvbrodern Brian. En ort och en uppväxt som ska komma att prägla hennes liv. Hon lyckas dock, tack vare ett stipendium, ta sig ut ur staden, till universitetet. Där träffar hon den förmögne Patrick som hon gifter sig och skaffar barn med. Ett äktenskap som redan från början är ojämlikt, inte i första hand på grund av klasskillnaden, utan främst för att Rose egentligen inte alls älskar Patrick, förskjuter och tar honom tillbaka, och på så sätt vänder på maktförhållandet. Rose inleder med tiden tafatta otrohetsaffärer, skiljer sig från Patrick, erövrar ett självständigt liv som TV-presentatör och skådespelare, men längtar ständigt efter kärlek och närhet. Det handlar om klass, sexualitet, familj och ursprung.
”Livet består av en rad överraskande förändringar”, tänker Rose vid ett tillfälle i boken. På sätt och vis är det detta, de överraskande förändringarna, som Munro gestaltar; i vilken hög utsträckning slumpen styr våra liv; hur enskilda val, och vid en första anblick helt obetydliga handlingar, kan bli livsavgörande. Hon fångar det spektakulära i det ordinära. Tiggarflickan är just ett sådant skarpögt gestaltat, sensationellt alldagligt, stycke liv. Ett liv som trots, eller kanske tack vare, att det är så osentimentalt skildrat också blir djupt rörande.
”På sätt och vis är det detta, de överraskande förändringarna, som Munro gestaltar; i vilken hög utsträckning slumpen styr våra liv.”