Ett Uppsala bakom fasaden

Du är din broders beskyddare, säger Barack Obama. Det kan låta som högstämd retorik, färdig för sophögen. Väljarna var dock av en annan åsikt. Det är inte familjetillhörighet eller anställning som ska avgöra vad som händer när privatekonomin kraschar: Det ska finnas ännu finmaskigare nät av omsorg.

Ali Emeli har tagit en talande omslagsbild till boken Soppmässan. Det är människor av olika bakgrund och åldrar i rörelse runt ett bord med mat. Inramningen är ålderdomlig med diakonistiftelsen Samariterhemmets antika föremål. Boken är rejäl och lämplig att ge bort till den man vill påverka. Med sina starka bilder och berörande texter saltar boken en medelklass som kan ha blivit alltför intresserad av det egna utseendet. Boken berättar om ett Uppsala som sker bakom fasaden

Ett sätt att förklara Soppmässan är att säga diakoni. Diakoni är grekiska och betyder tjänande. Ordet tjänande är problematiskt eftersom det för tanken till att en person som har och som ger till en annan som inte har. Det slutar ofta i envägskommunikation. Snarare är diakoni delande, alla delar ur det gemensamma där somliga för ögonblicket verkar ha mer än andra. Hur det är i morgon vet ingen. Därför är diakoni inget välgörenhetsarbete, utan fostran till rättvisa.

I diakonistiftelen Samariterhemmets lokaler samlas oavlönade medarbetare till Soppmässa. Om de huset kunde tala skulle det berätta om all den diakonala verksamhet som redan skett innanför dessa väggar. Sjukhuset, numera drivet av andra i stiftelsens lokaler, är en del. Hela verksamheten grundades av Ebba Boström som var en initiativrik entreprenör i det utgående 1800-talet. Hennes bror var statsminister och hon kom från en förmögen släkt med godsägare och handelsfolk. Eftersom hon var kvinna var samhällets ansvarsfyllda poster stängda för henne. Då blev diakonin ett sätt att bekämpa orättvisor och omsätta sin kristna tro i handling. Bland mycket annat startade hon en sjuksköterskeskola och en diakonutbildning. Hon levde i en tid av oerhörda klyftor i Sverige. Nu är vi där igen. Soppmässan förvaltar arvet efter Ebba Boström.

Boken Soppmässan berättar om ett Sverige som inte borde finnas. Och det finns i Uppsala. Det är ett Sverige där individer halkar utanför välfärden, eller kanske aldrig kommit in i den. Plats för det oväntade kallas i inledningskapitlet det som sker i Soppmässan. Maten som serveras presenteras i flera recept. Mässa firas genom att man delar bröd och vin runt altaret. Mitt i vimlet står prästen i domkyrkoförsamlingen, Carin Åblad Lundström. Hon är en viktig drivkraft i soppmässan.

Soppmässan är en hoppfylld bok. Den berättar om ett Uppsala fyllt av hopp. Barack Obama säger ja, vi kan. Så är det. Yes we can.

Ett Uppsala bakom fasaden

Med starka bilder och berörande texter skildras Samariterhemmets diakoniverksamhet i boken Soppmässan, skriver Mikael Mogren.