Ett mångbottnat konstnärskap

Jag illustrerar inte tillvaron. Jag följer inga trender. Jag försöker fördjupa min del i tillvaron, fördjupa en sanning som jag själv inte är riktigt medveten om, men som växer fram under arbetets gång.Orden är Olof Hellströms egna, i en bok tillägnad hans mångbottnade konstnärskap, och nog kan man ge honom rätt på den punkten. Att Olof Hellström knappast är någon kons-tens vindflöjel är ett som är säkert. I stället är det en konstnär som medvetet och enträget arbetat med sina egna idéer. Något som ett 30-tal offentliga utsmyckningar i Uppsala bl a är tydliga tecken på. Eller för den delen de många utställningarna i den kombinerade ateljén och galleriet på Östra Ågatan 67. Eller de internationella representationer han bidragit med under åren.Därför är det glädjande att konstnärens 81 levnadsår inte endast sammanfaller med den retrospektiva utställning som genomfördes på Bror Hjorths hus under våren, nu är också det biografiska verket om Olof Hellströms konstnärskap färdigt. Boken gör nedslag i ett långt och intensivt konstnärsliv, från tidig utbildning i Härnösand och Stockholm, till studier i Paris och hemkomsten som så småningom ledde honom till Bror Hjorth och Uppsala under 50-talet. Boken tar fasta på olika delar av konstnärskapet och försöker beskriva den lust och nyfikenhet som verkar ha följt konstnären genom livet.Men den som väntar sig grundläggande fakta i löpande textform om konstnären tar miste, boken om Olof Hellström är och förblir efter läsning en inspiratör, en vacker bildberättelse om ett spännande konstnärskap. Det är också i bilden konstnärens budskap blir tydligast, där finns komplementet till de ofta små och kortfattade texterna.Spänning mellan yta och djupBoken är uppdelad i olika kapitel, många har en poetisk klang — Människa trängd, I korsets mitt, Tecken — där konstnärens olika motivkretsar behandlas. Kapitlen skildrar Olof Hellströms liv på Fårö, i Uppsala och i ateljén, men de handlar också om hans motivval, där dualismen i hans konstnärskap är något som behandlas av honom själv och andra. Liksom synen på människan och kluvenheten som han ofta återkommer till — rummen mellan inre och yttre, manligt och kvinnligt. Ett samtal från 1964 utgör ett kapitel, nedskrivet av Anne-Marie Thunberg. Där berättar konstnären stringent om den spänning mellan yta och djup, genomgående i hans konstnärskap, där han menar att en bild är avslutad först när ytan och djupet sammanfaller.Att han är en skarp teoretiker gör att det blir lustfyllt att ta del av hans egna beskrivningar av sina verk.Men inte är det endast hans egna ord som är återkommande i boken ­— här finns en rad medverkande skribenter som bidrar med olika vinklar på konstnärens levnads- och produktionshistoria.Som något anonym avsändare till boken står Kommittén för Olof Hellström 80 år, där flertalet skribenter också ingår. UNT:s Lena Köster står — framgår det vid noggrann läsning av det finstilta i produktionsuppgifterna — för det övergripande textmaterialet, samtidigt som Olof Hellström som sagt själv delar med sig av minnen i textform.Här ingår också artiklar, flertalet tidigare publicerade, flertalet reflektiva och poetiska om konstnären, bland annat av Teddy Brunius, Anne-Marie Thunberg, Teddy Gummerus, Lars Lindberg och Hans Olof Boström. Liksom UNT:s Cristina Karlstam, som står för bokens inledande förord, samt Olof Hellströms hustru, konstnären och poeten Elisabeth Hermodsson, som lämnat bidrag till boken i text- och diktform. Ett roligt bidrag är exempelvis hennes intervju med konstnären, publicerad i Paletten 1972. Staffan Larsson, Lars Lundkvist och Pär Wistrand är övriga poeter som medverkar, många är alltså de inblandade i bokens upplevelser av konstnären.Bredd och variationFördelen med att ha så många skribenter är förstås att boken får en bredd och variation, nackdelen är att det inte finns någon tydlig riktning, att boken uppfattas som rörig. En tydligare avsändare hade kunnat berätta mer om bokens syfte, nu är det svårt att höra en redaktör och dennes röst om vad det är boken vill förmedla. Den som är mest konsekvent boken igenom är konstnären själv, vilket förvisso är turligt med tanke på hur vital han är i sina egna resonemang.Grafiskt hade det också varit enkelt att motverka denna rörighet något — varför inte en kort presentation av varje skribent och dennes relation till konstnären? Kanske några inledande rader från avsändaren? Och varför inte bara nämna författarens namn inför varje nytt kapitel, så det där varit möjligt att sätta sig in i vem varje texts avsändare är? Bitvis råder också inkonsekvenser i typsnittsanvändning och typografering i boken, men överlag är bokens grafiska form lyhörd för konstnärens egna uttryck. Johan Brunzell som står för formgivningen lyckas ofta matcha den grafiska profilen i rubriker och illustrationer väl med konstnärens egna uttryck.Generöst bildmaterialTrots det fragmentartade och bitvis röriga upplägget rekommenderas boken om Olof Hellström. Främst eftersom hans konstnärskap och hans egna resonemang om konsten är intressant. Även om läsaren stundtals lämnas i sticket — mellan texterna går det lätt att gå vilse — är det i det generösa bildmaterialet upplevelsen av boken finns, det krävs bara lite tålamod. En god hjälp för helhetsbilden av Olof Hellström finns också sist i boken, kapitlet Kronologi hjälper till att ge en kort överblick i urval över konstnärens utveckling. Håll i minne att det är en upplevelsebok som erbjuds, och vid närmre eftertanke är det kanske ett ganska bra sätt att exponera ett långt och innehållsrikt konstnärskap på?