Ett litterärt mirakel

Det är verkligen en märkvärdig liten bok han har skrivit, Carl-Henning Wijkmark, den första sedan den välförtjänt Augustprisbelönade Stundande natten från 2007. Vi ses igen i nästa dröm, också den lika föredömligt koncentrerad i form och omfång som sin föregångare, är ett slags blandning mellan skruvad science fiction och personlig resedagbok. Den resa som här skildras är dock av det ovanligare slaget. Det är en resa i rummet, från Lund via Amalfikusten till arkeologiska utgrävningar i Spanien, men också en resa i tiden. En resa som bokens protagonist och berättare alldeles ofrivilligt, bokstavligen som ett slag i skallen, blir uttvingad på.

Det handlar om Frank Larsson, en svenskamerikansk universitetslärare som kommit till Lund för att delta i ett symposium om litteraturvetaren och kritikern Olle Holmberg. Men innan Frank hunnit dit händer något oförutsett. På hotellet, på väg ut från toaletten, drattar han på ändan och slår i huvudet.

Lätt desorienterad irrar han runt i några korridorer innan han, genom en lucka i marken, hittar ut på Lunds gator igen. Där går det snart upp för Frank att han inte längre befinner sig i sin egen tid, utan snarare i sitt studieobjekt, Olle Holmbergs, tid. Genom något slags tidsportal (eller är allt egentligen en dröm?) har Frank färdats tillbaka till 1924. Hyfsat snabbt och pragmatiskt accepterar Frank sitt smått ofattbara öde. Wijkmarks gestaltning av Franks tidsresa påminner en hel del om Haruki Murakamis odramatiska sätt att skildra det övernaturliga.

Frank hamnar till sist i Spanien, där en arkeologisk disputation om den antika skulpturen La Dama de Elche pågår. Innan dess har Frank också hunnit intervjua den gravt alkoholiserade journalisten Sven Elvestad, samt lärt känna bekanta till den norska författaren Nils Kjær. Wijkmark blandar fiktion och verklighet på ett sinnrikt sätt. Franks resa har dock djupt personliga orsaker.

Exakt på vilket sätt ska kanske inte avslöjas här, men Wijkmark lyckas i sin roman, med hjälp av litteraturens tids- och rumsmässiga frihet, på ett både osannolikt och rörande sätt försona Frank med sitt eget ursprung, själva grunden för hans existens. Det hela är faktiskt inget mindre än ett litterärt litet mirakel.