Ett konstnärskap med egen puls

Vintern 2002 ställde Lena Cronqvist ut på Galleri Lars Bohman i Stockholm. Hjärtpunkt i hennes utställning var fyra målningar som alldeles uppenbart behandlade sorgen efter livskamraten och maken, författaren Göran Tunström. Det var en serie målningar där Cronqvists hela 40 år långa konstnärskap nådde sin konstnärliga kulmen i komplex styrka och nyanserad känsla.De fyra målningarna behandlas självklart av Mårten Castenfors i den bok, Lena Cronqvist, som nu getts ut som årsbok i Sveriges Allmänna Konstförening. Däremot saknas de helt i den lilla utställning som samtidigt visas i SAK:s lokaler i Stockholm. Där har man utöver ett antal teckningar och skulpturer valt att exponera mindre ofta sedda målningar från Lena Cronqvists konstnärsliv med ett särskilt rum ägnat tidiga verk från 60- och 70-talet.Diskutabelt urvalDet är ett urval som kan diskuteras. För den som följt Lena Cronqvists utveckling genom åren och har en egen bild av detta på en gång konsekventa och alltid rörliga och utvecklade konstnärskap kan en sådan stram utställning ha sitt värde. Men för den som närmar sig detta mångsidiga konstnärskap för första gången ger utställningen långt ifrån någon representativ bild.Då är bokens noggranna kronologiska genomgång att föredra. Men även här finns frågetecken. Castenfors skriver i inledningen till sin text att det "biografiska spåret" alltför mycket accentuerats i skriverierna om Cronqvist. "Konsekvensen av en alltför snäv biografisk läsart är att verkens konträra kraft riskerar att nedtonas: deras unika vilja till dialog." Det är säkert riktigt, och följaktligen har Castenfors i fortsättningen vinnlagt sig om att fästa mindre vikt vid konstnärens biografi och istället gå direkt i närkamp med verken i sin analys och karaktäristik.Många fördelarDet är ett förhållningssätt som tveklöst har många fördelar. Även om personliga livserfarenheter alltid i någon mening inverkar på en konstnärs motivval och sätt att formulera sig är det självklart varken meningsfullt eller korrekt att sätta likhetstecken mellan den privata biografin och konstverket. Men när detta är sagt måste det också betonas att man riskerar att missa viktiga dimensioner när man som Castenfors i vissa fall avstår för den personliga kopplingen.Särskilt tydligt blir detta just i behandlingen av de fyra målningar som nämnts ovan. Analysen blir grund när författaren ålägger sig en sådan återhållsamhet. Liknande intryck får man flera gången i Castenfors text. En intressant iakttagelse följs sällan upp utan lämnas i ett skissartat utförande.Kanske är det även det begränsade formatet som tvingar till ibland alltför kortfattade och därmed inte särskilt inträngande analyser av ett konstnärskap så komplext som Lena Cronqvist. När Castenfors skriver om målningarna där små flickor leker våldsamma lekar med mamma- och pappadockor att flickorna i denna marionettvärld inte är några offer, har han nog stannat vid ytan i sin läsning av bilderna: "De behärskar världen, dessa bord, baljor och vatten. De styr själva alla konflikter genom att arrangera föremål och leksaker och genom att skära och hugga de vuxna i bitar eller stänga in dem i obehagliga glaskolvar." Så sker onekligen i bildytan, men verkens helhetskomposition signalerar oftast ett betydligt mer ångestfyllt och komplicerat känsloregister än så.Skarpsynt och välformuleradMårten Castenfors är dock i allmänhet en både skarpsynt, kunnig och välformulerad iakttagare och hans tolkningar av Cronqvists verk väcker tveklöst lust att gå vidare och pröva sina egna läsningar. Boken berikas dessutom av att även rymma en lyrisk läsning av poeten Eva Runefelt och ett lyhört samtal mellan Lena Cronqvist och författaren Eva Ström, den senare en utomordentlig konstskribent, vilket hon vid många tillfällen visat genom sina konstartiklar i Svenska Dagbladet.Sist och slutligen är dock SAK:s årsbok om Lena Cronqvist en rik källa tack vare det rika bildmaterialet, som sträcker sig från konstnärens allra första, formellt ännu trevande men tveklöst vitala målningar från Akademitiden över centrala stationer i konstnärskapet fram till dags dato och med såväl teckningar som skulpturer som komplement till måleriet. Boken är därtill försedd med engelsk översättning av alla texter, till glädje för den icke svenska publik som vet att uppskatta Lena Cronqvists märkliga konstnärskap.