Ett framgångsrikt practical joke?

Lyckan är sorgligt underrepresenterad i litteraturen. Korta lyckorus, vilda glädjedanser i regnet, finns det gott om, lyckliga slut lika så. Men skildringar av den bestående eller rent av livslånga lyckan, den där lugna, fridfulla, liksom upphöjda tillvaron av honung och solsken, lyser med sin frånvaro. Av de hundratusentals romaner som ett större bibliotek hyser är det bara ett tiotal som har ordet "lycka" i titeln — och de titlar som inte dryper av ironi eller begränsar sig till en lycka i det lilla har undantagslöst lämnats åt sitt öde i magasinet. Intresset för All världens lycka och Evig lycka i Utopia är obefintligt.Strider mot reglernaSäkert beror det, som Aristoteles menade, på att läsare av naturen är ett sadomasochistiskt släkte som söker rening genom fruktan och lidande, och att evig lycka och harmoni strider mot allt vad dramaturgiska regler heter. Då kan lyckan bara bli en absurd teater, som i Joakim Pirinens lustiga antidrama Familjen Bra. Möjligen beror det också, vilket Will Ferguson pekar på i sin roman Lycka TM, på att lyckan — till skillnad från olyckan — är opersonlig, och därmed banal.Olyckliga människor, skrev Tolstoj, är olyckliga var och en på sitt sätt. Lyckliga människor, konstaterar Ferguson, är alltid lyckliga på samma sätt: samma tomma blick, samma inåtvända leende, samma idiotiska uppsyn.Fergusons roman, som blivit en stor succé i USA och hemlandet Kanada och nu utkommer i 26 länder till, bryter heller inte med traditionen. Det är en satir över sökandet efter lyckan, närmare bestämt över de böcker med praktiska råd om hur man snabbt och enkelt uppnår den.SjälvhjälpDet handlar om den ultimata självhjälpsboken. För att fylla en lucka i förlagets utgivning vidarebefordrar en cynisk bokförläggare ett till synes hopplöst manus till tryckeriet; en tusensidig lunta skriven av en självutnämnd guru — Tupak Soiree — som tycks ha kokat soppa på all världens självhjälpsböcker. Men Insikter som jag fick på berget, som den uselt skrivna boken heter, visar sig vara en självhjälpsbok som faktiskt fungerar. I takt med att boken klättrar på försäljningslistorna går folk ner i vikt, slutar röka, får ett fantastiskt sexliv, finner sitt autentiska jag, flyttar ut på landet för att odla alfalfagroddar och blir kort sagt lyckliga.Det är inte bara för bokbranschen som det innebär en katastrof (Vad ska de nu göra av alla Dr Phil?). Eftersom hela vår ekonomi bygger på mänskliga svagheter, dåliga vanor och bristande självförtroende innebär det en samhällelig katastrof. Världens undergång hotar. Riktigt alla låter sig dock inte hjärntvättas. Tre procent av världens befolkning visar sig vara immuna mot lyckan; människor som fortfarande förstår att uppskatta skörlevnad, tomma kalorier och skämt på andras bekostnad, och tillsammans bildar de en underjordisk motståndsrörelse för att bekämpa lyckohelvetet.Rolig idéMan skulle även kunna sammanfatta det hela med en aforism av George Bernard Shaw: "Ett helt liv av lycka: ingen människa skulle klara av det; det vore helvetet på jorden." Däri ligger också ett problem. Lycka TM låter sig alltför lätt sammanfattas. Idén är ju kul, men handlingen så tunn att den på sin höjd hade kunnat bli en bra novell. Will Ferguson har skrivit en tegelstensroman. Ofta väldigt rolig — Ferguson satsar på en trumvirvel per sida - men full av tematiska upprepningar och konstlös bruksprosa. Det är som om Ferguson, likt en annan Tupak Soiree, kört sagda aforism i en mixer och spätt ut den med litterär rekvisita för att få till något som kan krängas som en "roman" i 28 länder.I slutändan kan man inte låta bli att fråga sig om det inte rör sig om ett practical joke, en självironisk, metalitterär blinkning: en bok om en illa skriven bok i skriande behov av redigering som ändå blir en internationell bestseller. Är det inte just den boken vi läser?