Stephan Mendel-Enk är för de flesta samhällsintresserade läsare känd som författaren bakom reportageboken Med uppenbar känsla för stil (2004), en kompromisslös undersökning av det samtida manlighetsidealets koppling till våld och förakt inför svaghet. När Mendel-Enk nu debuterar som skönlitterär författare med den korta romanen Tre apor är det i stället ett minoritetssamhälles inre dynamik som står i fokus - närmare bestämt en judisk församling i Göteborg skildrad genom tonåringen och jagberättaren Jacobs perspektiv.
Genom ögonblicksbilder från familje- och församlingsliv växer historien om tre generationer judar fram, skrivet i en varm och humoristiskt anda som för tankarna till Zbigniew Kuklarz skildring av polska invandrare i Sverige, Hjälp jag heter Zbigniew (2005). Jacobs far- och morföräldrar fungerar som identitetspolitiska vakthundar och ser släktingars användning av julgranar som det ultimata tecknet på att man blivit en "västeråsare", alltså slutgiltigt "genomassimilerad" svensk: "De hade torra handslag, hette saker som Björn och Ulrika och var antingen helnykterister eller helalkoholister." Jacobs morfar delar in världen i två kategorier, "judar och antisemiter", och betraktar Glenn Hysén som jude när han spelar i Blåvitt och "antisemit när han spelade i landslaget". Dessa satiriska porträtt besläktade med Woody Allens karaktär Max i filmen Annie Hall, som ständigt hör "jew" i stället för "you", döljer emellertid konkreta erfarenheter av förföljelser. Att svenska myndigheter utlämnat morfaderns föräldrar till Tjeckoslovakien efter nazisternas annektering framstår närmast som en overklig skröna för den unge pojken Jacob.
Spänningen mellan den kulturella hemhörigheten och majoritetssamhället utgör ändå inte kärnan i den här berättelsen: i stället rör den sig kring en tragedi som de korta kapitlen försiktigt närmar sig, genom tillbakablickar och omvägar. En separation mellan Jacobs föräldrar förebådar en kommande ofärd och farfaderns förmaningar om vikten av att "spotta i glaset" avslöjar pappans alkoholproblem. Det tisslas och tasslas i församlingen när nyheten Ingemar, mammans nya svenska man, sprider sig i emigrantkretsen.
Tre romaner är ingen trend, men nog är det märkligt att Caroline Ringskog Ferrada-Nolis Naturen, Magnus Florins Ränderna och Mendel-Enks Tre Apor, samtliga utgivna under tidiga 2010, kretsar kring döden. Närmare bestämt är det skrivsättet kombinerat med tematiken som förenar: det försiktiga, cirkulära närmandet mot dödsögonblicket, där döden i sin tur utgör impulsen till själva skrivakten. Alla tre författare använder sig dessutom av självbiografiskt stoff, där skrivandet formar en terapeutisk praktik - och detta inte sagt som någonting nedsättande. Tvärtom förmår Mendel-Enk, precis som Ferrada-Noli och Florin, upphöja den personliga erfarenheten till litteratur på ett sätt som undviker det subjektivistiska och sentimentala. Tre apor är en lovande debut som engagerar med hjärtlig humor och angeläget allvar.