Estetiskt om Uppland 2007

Årsboken Uppland 2007 tillägnas - naturligtvis höll jag på att säga - minnet av Carl von Linnés födelse för 300 år sedan. Omslaget till boken pryds av den bronsmedaljong av Linné som gjordes av konstnären Ernst Nordin och Herman Bergmans Konstgjuteri AB i Enskede till jubileet. Medaljongen, som föreställer en ung och dynamisk Linné, finns placerad i Kristinasalen på Uppsala slott, där den avtäcktes av landshövding Anders Björck vid en högtidlig ceremoni den 7 maj 2007. Arbetet med att ta fram denna medaljong beskrivs av Anders Björck och Håkan Liby i en kortare artikel i boken.

I tio längre och kortare artiklar belyser i årsboken i övrigt en rad författare olika aspekter av och infallsvinklar på Carl von Linné, hans liv och gärning. Artiklarna har alla det uppländska som ett gemensamt och genomgående tema. Ronnie Carlsson skriver om Linnés s k plugghäst, en lässtol som skall ha använts som undervisningskateder. Håkan Tunón beskriver Linnés spännande medicinalskåp och dess skiftande öden under århundradena. Håkan Bengtsson tar sig an Linnés grav i Domkyrkan och Jan Helmer Gustavsson skildrar kulturreservatet Linnés Hammarby, som invigdes den 13 maj 2007.

Professor emeritus Gunnar Eriksson, själv amatörbotanist, inleder årsboken med ett lärt och spännande bidrag om Linné och Upplands flora. Hans artikel är illustrerad med de mest utsökta färgfotografier. Eriksson påpekar att Linné visserligen mest höll sig nära Uppsala när han gjorde sina observationer (se t ex hans fynd av alsikeklövern), men att hans insatser ändå blev betydelsefulla för framtidens utforskning av floran. Detta berodde på att trakten blev så välundersökt, bl a genom herbationer - ett slags botaniska utflykter i undervisningssyfte - han genomförde med sina studenter.

Agrarhistorikern vid SLU, Karin Hallgren, skriver om Linnés Hammarby. Hon diskuterar både förvärvet av gården 1758, bygget av nya hus och det jordbruk som där bedrevs på Linnés tid. Hon gör en noggrann redovisning av vad bevarade källor har att berätta om de människor som bodde på Hammarby, hur de levde och hur deras relationer till Linné var. Hon konstaterar också att Linné själv inte var intresserad av jordbruk, men såg gården som en plats för vila, undervisning och arbete med sina samlingar. En tanke med förvärvet av gården var också att trygga familjens framtida försörjning. Detta eftersom Linnés tjänstebostad inne i Uppsala bara fick bebos av familjen så länge han levde. Sedan övergick den till hans efterträdare på professorsposten.

I en längre artikel skriver etnobiologen Ingvar Svanberg om papegojor i 1700-talets Sverige. Dessa fåglar var, visar han, inte ovanliga för dem som hade råd. Själv fick Linné råd under senare hälften av 1750-talet, då han skaffade flera olika slags papegojor, bl a en som kunde tala. Om den berättades många historier, till exempel att den gärna härmade Linnés röst. Svanbergs artikel illustreras rikt med flera läckra färgbilder.

Karin Mannberg Wretin skriver i ett bidrag om Kvarnbron vid Upplandsmuseet. Denna bro slogs år 1759 under Linnés rektorstid vid universitetet. Vid denna tid pågick återuppbyggnaden av den 1702 nedbrunna staden för fullt. Bygget av stenbroar var ett resultat av upprustningen och moderniseringen av staden. Även om Kvarnbrons utseende förändrats från 1700-talet till idag, kan man fortfarande se den infogade minnessten, som minner om att bron tillkom under Linnés tid. Där står att läsa: Carl Linneaus, Ordinis Eques (riddare av Nordstjärneorden), Academiae Rector (universitetets rektor), 1759.

Mannberg Wretin bidrar också med en artikel om Linneanum i Botaniska trädgården. Den klassiskt utformade byggnaden, som stod färdig 1805, uppfördes, enligt kungligt uppdrag, till Carl von Linnés ära. Byggnaden ritades av den tidens stora arkitekter Olof Tempelman och Louis Jean Desprez. Under århundradena har byggnaden fyllt flera funktioner, bla som menageri och herbariesamling. Inför jubileumsåret 2007 genomgick Linneanum en omfattande renovering och av bilderna i Wretins artikel att döma är den efter renoveringen väl värd ett besök.

I årsboken presenteras också en ny medaljör. Det är den lokalt välkända etnologen Valdis Ordéus, tidigare verksam vid dåvarande Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA) och lärare i folklivsforskning vid Uppsala universitet. Hon tillhörde en gång professor Dag Strömbäcks studenter och gjorde sig känd med sin licentiatavhandling om Tjugondag Knut. Sedan många år bor hon i Örsundsbro, där hon fungerat som en veritabel folkbildare. Inte minst har hon haft betydelse för kvinnor och deras bildning.

Årsboken avslutas som vanligt med redogörelser för vad som tilldragit sig i hembygdsföreningarna under det gångna året. Av den läsningen blir det tydligt att det pågår ett intensivt och engagerat ideellt arbete på många platser runt om i länet.

Som alltid är årsboken fylld av välskrivna och intressanta artiklar och den är även tilltalande utformad rent estetiskt. Inte minst skall de vackra och väl valda illustrationerna ha en eloge. Boken utgör en värdig avslutning på det Linnéår som med pompa och ståt firades i Uppsala under år 2007.

Estetiskt om Uppland 2007

Linné är ett genomgående tema i årsboken Uppland 2007 och är en värdig avslutning på Linnéfirandet, konstaterar Agneta Lilja.