Erotik är sig lik i öst och väst

Nya böcker
Paulo Coelho: Elva minuter (Bazar, cirkapris inb 249 kr , sv övers Örjan Sjögren)

Uzma Aslam Khan: Trådarna i väven (Ordfront, cirkapris inb 280 kr, sv övers Helena Ridelberg)

"Roman om sex och kärlek" står det på omslaget till brasilianaren Paulo Coelhos senaste och just översatta bok, Elva minuter. Så skulle det kunna stå på en stor del av alla romaner, bl a på pakistanska Uzma Aslam Khans också just översatta Trådarna i väven, även den en rekordexport för sitt land . De båda nyckelorden sex och kärlek — två helt skilda saker i de flesta nutida föreställningsvärldar — är samtidigt de säkraste nycklarna till läsarnas hjärtan. Coelhos bok, som handlar om en flicka som blir prostituerad men bryter upp och upptäcker den "riktiga" kärleken, lär ha varit världens mest sålda roman i fjol, jorden runt. Nog vet den här författaren hur slipstenen ska dras, tänker man.

Autentiskt fall
Berättelsen om 22-åriga Maria som från en håla i Brasiliens inre via Rio och en nattklubb i Genève hamnar i en relativt mondän barprostitution, uppges bygga på ett fall ur verkligheten, vilket säkert är sant. Hur mycket av detaljerna, nyanserna och tolkningarna som Coelho fått av sin huvudperson och hur mycket han själv fyllt i är svårare att veta. Upptakten, med glimtar av Marias rätt normala tonår, är lovande, språket flyter lätt och empatin är varm och tydlig men inte påklistrad. En episod från 11-årsåldern med en lika tafatt jämnårig pojke blir en första besvikelse som antydningsvis färgar förhållandet till det andra könet. Men det är inga katastrofer som driver Maria att sälja sig, bara den tämligen triviala blandningen av nyfikenhet, pengarnas frestelse och egen erotisk pessimism.

Oklar komposition
Coelho själv tycks vackla mellan olika hållningar till det s.k. äldsta kvinnoyrket, vilket kanske inte behöver vara något litterärt fel men här leder till oklar komposition. Här finns flera habila avsnitt i både miljöskildringen av den "eleganta" sexhandelsvärlden och i närbilderna av bl a en sadomasochist och relationen till den blivande drömprinsen.
De mer anatomiska detaljerna är ambitiöst och ganska hederligt utformade och blir inte i dålig mening porrlitterära. Men karaktärsskildringen halkar gång på gång ut i schabloner, och dessutom blir klippen mellan extas och freudiansk eller annan sexologisk föreläsningston — lagd i en bipersons mun — lite för långsökta. Själva ämnet förutsätter en mycket skicklig balansgång för att inte hamna i romantisering eller social determinism.

Kropp och själ
Coelho tycks ha lyssnat väl och tänkt många sympatiska tankar kring den — även i den förhållandevis städade schweiziska inramningen — ofrånkomligen skadliga hantering som Maria ägnar sig åt. Visst finns det de som kommer ur den onda cirkeln, även om Marias bana torde vara ovanligt idyllisk. De många trådar som löper mellan sex och kärlek, kropp och själ, försöker Coelho reda ut, utan att lyckas riktigt bra. Hans hållning är mera "kvinnlig"- med sammansmältning mer än analys av de skilda drifterna — än hos många andra författare, även den unga pakistanskan Aslam Khan, som i sin andra roman , Trådarna i väven, intar en modernt västerländsk hållning till sitt stackars fädernesland och till de svårigheter ett ungt förälskat par där möter i form av urgamla patriarkaliska könsroller.
Bakom maskerna är man dock — liksom schweizarna enligt Coelho — ungefär som andra folk. Roll- och livsrumsuppdelningen, där slöja, tvångsgifte och hedersmord är olika grader av lock på sexualitetens tryckkokare, har ingen vän i författarinnan, vars främsta talang nog ligger i den sociala skarpsynen på det egna landets klyftor, korruption och laglösa grupper.

Klassiska motiv
Som roman är Trådarna i väven bredare och mer omväxlande än Elva minuter, stilistiskt mer genomsnittlig och med en handling som då och då blir spännande. Kanske är det ett typiskt drag hos litteraturen i ett "ungt" land att det klassiska
motivet med en passion mellan två unga, som inte vet att de är halvsyskon, dyker upp även här, liksom anspelningar på Pyramus och Thisbe-sagan. Och dessutom råkar huvudpersonerna ur olika sociala skikt händelsevis stöta på varandra, i detta myller av nästan 200 miljoner människor, gång på gång.

Antiamerikanism
För en västeuropeisk publik är det självfallet nyttigt att få se ett islamskt land genom ett infött författarperspektiv. Aslam Khan känner miljön, uppenbarligen från ett välbärgat, sekulariserat och vänsterinriktat utgångsläge. Den rätt tydliga antiamerikanismen är mindre välformulerad än kritiken mot kvinnoförtrycket och den skenbart oberörda skildringen av en halvt fundamentalistisk och helt kriminell rövarliga.
I synen på sex och kärlek är den här författarinnan som sagt snarast mer "manlig", analytisk och oromantisk än Coelho. Och säkert skulle hennes inåt splittrade och utåt kärnvapenbestyckade land må gott av ett antal brett realistiska samtidsskildrare av hennes typ.